Tillfälligt avbrott

Pustar ute efter ett intensivt arbete med lanseringen av jobbgarantin som gick av stapeln igår. Det känns som att det blev riktigt lyckat, Rapport var där och det blev helsidor i DN och Svenskan.

Men nu är det avklarat och nu bär det av på semester! Bara några timmar kvar nu innan jag lämnar bygget för att först se på fotboll i kylan och sen flyga till värmen i Thailand. Hundra procent avkoppling kommer det att bli. Det betyder också att det inte kommer att hända så mycket på den här bloggen de närmaste veckorna. Men fram i januari räknar jag med att dra igång igen med nya krafter.

HBTQ och glada horor i branschpressen

Läser i Resumé att Aftonbladet.se ska starta en särskild avdelning om "hbt-relationer". Och visst, det är väl på tiden att även andra relationer än den standardiserade normalvarianten blir synliggjorda. Men jag köper inte resonemanget om att det behövs en specifik underrubrik för bara hbtq-relationer (q ska vara med då queer är ett viktigt tillägg). Även om syftet är gott så leder det tankesättet oundvikligen till att hbtq-personers relationer ses som något i grunden väsensskilt från andra relationer. Kärlek och relationer är universiella begrepp och rubriker som borde omfatta alla människor. Punkt.

Jag är över huvud taget otroligt trött på att hela tiden ska defineras och dras gränser mellan olika typer av relationer, eller "sexuella läggningar". Ett begrepp som jag starkt ogillar för övrigt. Själv har jag aldrig tyckt att det har känts rimligt att kategorisera mig som antingen bisexuell, homosexuell eller heterosexuell. Varför ska man över huvud taget behöva beskriva sin kärlek som en "läggning"? Och dessutom en sexuell sådan? Merparten av all mänskliga relationer handlar trots allt rätt lite om just sex.


***

Scrollar vidare lite på sajten, och ser den sedvanliga rapporteringen om HM:s julkampanj. Även om den i år har fått lite konkurrens av avslöjandet om barnarbete. Orkar inte ens tycka nåt om dom här kampanjerna längre. Suck.

***

Och så ännu lite längre ner en artikel om Vecko-Revyns inlägg i sexköpsdetbatten. Ett utmanande glossig bild på en halvnaken tjej med rubriken "Jag säljer sex – och gillar det". Den glada horan förkroppsligad. Tidningen försvarar artikeln med det gamla vanliga resonemanget, typ "vi har inget moraliskt ansvar eftersom Vecko-Revyn är en tidning för vuxna kvinnor och inte för tonårstjejer". Vilket självklart inte är sant. Vet inte riktigt vad man ska säga mer än föräldrar, fördjud era tonårsbarn att läsa veckorevyn. Herregud, ta ansvar.

Lång tid kvar till jämställt näringsliv...

...minst 30 år, tror var tredje svensk. En tredjedel av svenskarna tror att det kommer att dröja 30 år innan det råder jämställdhet bland toppchefer. Och en av fyra tror att det aldrig kommer att hända. Det visar en undersökning som Sifo gjort på uppdrag av Folksam.

Det är onekligen en dyster profetia, men det är väl inte särskilt överraskande med tanke på hur det ser ut i näringslivet. Man behöver inte delta på särskilt många affärsmöten för att se att mönstret påfallande ofta ser exakt likadant ut, männen får snabbt både de informella och formella ledarrollerna, de hörs, syns och tar naturligt mer plats. De behöver inte kämpa lika hårt eller prestera lika mycket för att omgivningen ska ge dem mandat eller lyssna.

Jag får anstränga mig varje dag för att inte passa in i det här mönstret. För att väsnas och ta plats. Och jag hoppas och tror att det finns massor av tjejer i näringslivet som orkar göra likadant, som vägrar vänta och se att allt ser likadant ut i 30 år till.

Mässa om jobb och framtid - men var fanns verkligheten?

Mässan om jobb och framtid gick av stapeln i slutet av förra veckan. Hundratals montrar och ännu fler utställare var där för att visa upp sig för gymnasiestuderande ungdomar. Till min stora förvåning så var vi dvs Arbetsförmedlingen den enda aktör på plats som pratade om jobb. I övrigt var det studiesamordnare, lärosätet, frisörlinjer, floristskolan och tillskärarakademin. Sånt som många unga på plats förmodligen tyckte var intressant, men hur många jobb finns det som florist?

Och inte en enda arbetsgivare eller branchorganisation fanns på plats för att möta den generation som snart ska ut på arbetsmarknaden. Detta samtidigt som företagen själva
skriker efter arbetskraft. Det är nog inte bara ungdomarna som bör fundera på sin framtid som sagt.

Maskrosbarn

Tänder lampan
För du ropade när du sov
Minnen skär dig
Av en värld som varit sned
Lyssnar på allt du drömt om
Du har gett mig lov
Lägger ett pussel här och
Jag får vara med

Om du blir rädd igen
Bredvid dig finns jag
När allt går runt i dig
Som ett nystan av garn
Ingen ser att stjärnor faller
Även när det är dag
Så önska dig något nu mitt
Maskrosbarn

När sedan mörkret faller
Minns att du är stark
Rusar fram som stormen
Runt dig står det still
Den enda blomman
I den hårdaste mark
Finns inga hinder kvar
Du tar dig dit du vill

Intressantaste arbetsgivaren vinner

Swedbank presenterar idag sin småföretagarbarometer. Hela 4 av 10 småföretagare säger där att de har fått tacka nej till uppdrag för att de inte har hittat lämplig arbetskraft. Det här visar ännu en gång att det finns anledning till optimism när det gäller ungas möjligheter att ta sig in på arbetsmarknaden. Samtidigt visar det att det är ganska bråttom att få in fler unga i jobb för att inte tillväxten ska stanna upp och arbetstillfällena försvinna.

En aspekt som inte tas upp här är dock företagarnas eget ansvar för att hitta och attrahera arbetskraft. Vi kan berätta för unga var jobben finns, men i slutänden är det arbetsgivarna själva som kan göra sig så attraktiva att unga söker sig dit. Den som lyckas bäst med att beskriva sitt yrke på ett spännande och intresseväckande sätt har bäst framtidsutsikter. Det är ingen naturgiven rättighet att ha 100 kvalificerade sökande till varje jobb man annonserar ut.

Sju sanningar

Blev visst utmanad (här) att berätta sju sanningar om mig själv. Så här kommer det:

1. Jag jobbar alltid för mycket och kan aldrig lämna något ogjort.
2. Problem är till för att lösas och gnäll ger mig utslag.
3. Jag sitter aldrig stilla och har världens sämsta tålamod.
4. Avskyr förväntingar och förutbestämda mallar och regler.
5. Fördomar, rädslor och människor som kategoriserar omgivningen i olika fack ger mig utslag. Öppenhet, ödmjukhet, empati och mod får mig att le i dagar.
6. Tjejer som inte lyckas vara människa och killar som bekräftar könssterotypa mönster får mig att aldrig vilja sluta skrika.
7. Favoritsysselsättningen är att fika i timmar och prata om allt mellan himmel och jord.

Var tredje elev fullföljer inte gymnasiet på tre år

Det börjar bli dags för niorna att fundera på framtiden också, snart ska det väljas gymnasium. Idag finns inte mindre än 8000 studievägar för eleverna att välja emellan och skolorna driver massiva kampanjer för att locka elever till sig. Man lockar med busskort, bärbara datorer och gratis mellanmål. Pressen är enorm och det är inte helt enkelt för eleverna att veta vad de ska välja. Över var tredje elev fullföljer inte sin utbildning på tre årutan ångrar sig, väljer om eller påbörjar helt fel inriktning.

Det är för övrigt inte bara niorna som funderar över framtiden. Idag bär det iväg till en jobb- och utbildningsmässa i Göteborg där vi ska träffa 11 000 gymnasieelever och andra som ska välja jobb eller skola. Veckorna därefter blir det SACO-mässan i Stockholm och Malmö.

Internet viktigare än skolan – men bara för killar?

Fick precis tillbaka ett undersökningsresultat från Lunarstorm. Vi har frågat drygt 66 000 killar och tjejer på Lunarstorm var eller av vem de lär sig mest. Resultatet var på det stora hela ganska väntat, men en sak förvånar mig litegrann. Mindre än hälften så många tjejer som killar anger Internet som den plats där man lär sig mest. När killarna svarar kommer Internet på första plats, men när tjejer svarar kommer föräldrar/andra vuxna, skolan, kompisar och ”andra sätt” samtliga före nätet.

Man ska nog vara försiktig med att tolka in för mycket i en sådan här undersökning, men skillnaden är så stor att det rimligen måste betyda någonting. Frågan är bara vad? Använder killar internet så mycket mer än tjejer? Inte enligt SCB (det verkar vara exakt lika mycket i den unga gruppen). Gör tjejer och killar helt olika saker på Internet? Det verkar inte vara så heller om man kollar på statistiken, exempelvis här (bortsett från att killar laddar ner datorprogram mycket mer än vad tjejer gör). Har killar och tjejer in olika idéer om vad det innebär att ”lära sig”? Kanske det. Jag får nog återkomma i ärendet.

Nu händer det!

Nu börjar det ramla in riktigt glädjande siffror om ungdomsarbetslösheten. Både SCB:s siffror och våra egna från slutet av förra veckan pekar på att utvecklingen är på väg åt rätt håll. Och ganska fort dessutom.

SCB-siffrorna visar på den största ökningen av antalet sysselsatta ungdomar som har uppmätts sedan arbetskraftsundersökningarna inleddes 1963. På ett år handlar det om 8,8 procent.

AMS egen statistik visar också att även långtidsarbetslösheten bland unga nu också går stadigt nedåt. Just långtidsarbetslösheten bland unga ökade ju kraftigt i våras (vilket bland annat hänger ihop med de minskade satsningarna på arbetsmarknadsprogram). Men sedan dess har den nu minskat i ett halvår.

Bakom allt detta ligger förstås den förnämliga satsningen Avstamp!

Eller nja, det finns så klart andra faktorer som har betydligt större inverkan på arbetslöshetssiffrorna. Och svängningar på arbetsmarknaden, både uppåt och nedåt, märks nästan alltid snabbare bland ungdomar än bland andra grupper. Men oavsett vilket är det bra mycket roligare att jobba i medvind än i motvind!

Sen så kommer ju ungdomsarbetslösheten att öka dramatiskt senare den här veckan, som jag skrev här.

Men det är som sagt inget att stressa upp sig över.

Sorg och ilska!

Vad är det som händer! Hur kan det vara möjligt? För nått år sedan hade jag förmånen att jobba tillsammans med en engagerad, duktig och fantastisk människa. Han dödades i natt på öppen gata vid stureplan. Jag är chockad och kan inte förstå att det är sant. Hur kan det hända? Så meningslöst!

Han arbetade som redaktör för Rädda Barnens ungdomswebb, som just nu har våld på gatan som tema. Hur kan han själv bli ett offer för just det våld han arbetade med att bekämpa?

VARFÖR!!????

Chockökning av arbetslösheten nästa vecka

Nästa vecka kommer ungdomsarbetslösheten att öka från ungefär 11 procent till ungefär 18 procent. Fast det är inte så farligt som det låter.

En av de saker man inser rätt fort när man börjar arbeta med arbetsmarknadsfrågor är hur komplicerat det är att svara på den till synes enkla frågan hur stor arbetslösheten är. Och från torsdag nästa vecka är risken att det - i alla fall tillfälligt - blir ännu mer komplicerat. Då kommer nämligen SCB att börja ange arbetslöshetssiffror på ett nytt sätt. Och vips kommer arbetslösheten, särskilt bland unga, att öka dramatiskt, utan att någon för den sakens skull har blivit av med sitt jobb. (Det beror på att även studerande som söker jobb kommer att räknas som arbetslösa.)

När det nya väl har satt sig är tanken att det ska bli enklare, eftersom det nya sättet att räkna är EU-anpassat och ska underlätta internationella jämförelser.

Hur snabbt kan en finlandsfärja vända?

I veckan ska jag till Lärarhögskolan och föreläsa igen. Varje år i november har jag mitt årliga inslag i lärosätet där framtidens lärare formas och utbildas. Kanske framtidens viktigaste ledare och hopp. Det är alltid kul men känns många gånger som ett fattigt inslag i en jätteorganisation som skulle behöva en revolution för att nå upp till sina mål. Min föreläsning så här i slutet av terminen blir ett lite annorlunda inslag som lockar många elever, men inte mycket mer. Istället är det först kanske många år senare, när studenten blivit lärare och läraren jobbar på en skola där det krisar som man ser allvaret i vitögat och måste ta tag i verkligheten. Samma ödesmätta känsla har jag haft de senaste veckorna på jobbet. Kan man få en gigantisk finlandsfärja att tvärvända och ta ny riktning? Går det? Kan det ske? Maktlöshet och frustration. Jag vill och tror att "allt är möjligt" men man får jobba för att hålla hoppet uppe.

Orkar inte läsa mer

Männsikors liv fläks ut i media. Visst har de gjort fel, klantigheter och snesteg dessa personer med viktiga poster och stort ansvar. Bilder, pussen, huset, älskarinnan, kompisen. Media är vår bäste vän, de informerar och ger oss sanningen. Eller? Jakten på storyn, på smaskigheter och skandaler får mig att att vilja spy. Häxjakt. Den ena artikeln värre än den andra. Historier om människors hela liv, från tonåren tills idag. Är det priset man får betala för att ge sig ut i offentligheten, är det rätt? Det står mig i alla fall upp i halsen och jag orkar inte höra mer om andras klantigheter och misstag. Informera mig om det som är viktigt i världen. Ge mig sanningen om det som faktiskt är allvarligt på riktigt.

Seinfeld-George förutspådde Facebook

DN grottar idag ner sig i farorna med Facebook. Fredrik Wass på Internetworld säger där att det är användarnas beteende som är hotet mot vår personliga integritet, att människor delar med sig för mycket och sen ångrar sig.

Kommer att tänka på ett rätt kul Seinfeld-avsnitt när jag hör det här. George ska presentera sin nya flickvän för sina kompisar och får panik. Att sammanföra Relationship George (som flickvännen känner) och Independent George (som kompisarna känner) innebär at två världar kommer att kollidera, det kan bara leda till katastrof. "If Relationship George walks through this door, he will Kill Independent George! A George, divided against itself, Cannot Stand!"

Är det inte så att vi alla har en släng av det där i oss? Ett gäng olika personligheter som vi använder i olika sociala sammanhang? Jag är en Sara med kompisarna, en på jobbet och en tredje med familjen. En sak som känns självklar att säga i ett sammanhang skulle bli helt fel i ett annat. (Vi är proffs på målgruppsanpassad kommunikation, så att säga.)

Med Facebook (och en del annat, typ en sån här blogg) bryter den där uppdelningen ihop. Den fasaden som man presenterar mot sina kompisar blir exakt samma som den ens arbetsgivare ser. Om man då kör på i gamla hjulspår, så kan resultatet bli lite skrämmande. ("Den där bilden var ju inte meningen att min chef skulle se...")

Eller om man så vill, våra världar kolliderar, det blir en ofrånkomlig konfrontation mellan våra olika personligheter. I Seinfeld-avsnittet har jag ändå för mig att det slutar rätt bra för George, att Independent George och Relationship George till slut lyckas leva ihop. Man får väl hoppas att det blir så för oss andra också.

Bra där, JämO!

Det har blivit ett par lite neggiga inlägg på sista tiden (får skylla på att jag ligger hemma och är sjuk). Desto roligare hursomhelst att kunna skriva om någonting glatt på jämställdhetsområdet. JämO redovisar idag på DN Debatt ett delresultat av sin omfattande lönekartläggning av svenska företag. Och där framgår att över 3000 kvinnor fått höjda löner sedan granskningen inleddes. Visserligen visar det ju svart på vitt hur uppenbar lönediskrimineringen fortfarande är. Men det visar också att det faktiskt går att åstadkomma konkreta resultat på ganska kort tid. Det är ju faktiskt rätt fantastiskt, 3000 personer som har fått rättvisare löner! Och det handlar tydligen om riktiga pengar, typ en tusenlapp i månaden. Bra jobbat!

Män, män, män

Jag skrev för ett tag sen om att det är fler börsbolags-vd:ar som heter Göran än som är kvinnor. Två kartläggningar som Folksam och Svenska Dagbladet har gjort, vad jag förstår oberoende av varandra, ger en del av förklaringen till varför kvinnorepresentationen i näringslivet är så usel. Bara en av fem människor i Börsbolagens valberedningar är kvinnor. Valbredningarna är de som föreslår styrelser till bolagen, och så länge de är en exklusiv herrklubb så behöver man inte vara raketforskare för att inse att mansdominansen i näringslivet kommer att bestå.

En släng av moralpanik?

Ser att Aftonbladet på nätet har en omröstning om ifall det är rätt eller fel att förbjuda skolelever att ha vissa kläder. Föga förvånande tycker en majoritet av ungdomarna att förbud är fel medan en majoritet av föräldrarna tycker att det är rätt.

Vi känner igen debatten vid det här laget. Vuxenvärlden skräms av nya uttryck som de själva inte kan förstå. Förbud, klädkoder eller skoluniformer blir den enkla lösningen. En lösning som inte bara missar hela problemet utan också talar om för unga människor att de inte är fria individer och inte har rätt att uttrycka sina egna personligheter.

Om man inte gillar de val unga människor gör så får man väl börja med att fråga sig varför de gör dem. Och då handlar det om knepigare saker som värderingar, normer och fördomar. Och hur skolorna och vuxenvärlden är med och förstärker/bibehåller normer som tvingar elever/ungdomar in i olika fack med roller och förväntningar. Här kommer naturligtvis även frågan om kön in, som alltid!

De nya mediemakthavarna

Bertil Torekull, tidigare chefredaktör för DI och SvD, skriver idag rätt tänkvärt på DN Debatt om ledarsidans roll i det nya medielandskapet.

Torekull menar att ledarsidorna har spelat ut sin roll som åsiktsplattform.
"Som en följd av denna om- eller nedgradering av ledarsidornas status lyfts numera kolumnisterna demonstrativt fram som viktigare. Liza Marklund i Expressen eller Jan Guillou i Aftonbladet eller Per T Ohlsson och Åke Stolt i Sydsvenskan bär syn för sägen. Olika krönikörer, gärna generöst benämnda "analytiker", blandar fritt analys och åsikter", skriver han bland annat.

Jag har ingen direkt uppfattning i sakfrågan, men jag tycker att beskrivningen av tidningarnas proffstyckare är ganska träffande. Mediernas (särskilt kvälls- och gratistidningarnas) mest tongivande opinionsbildare utgörs idag av deckarförfattare, programledare, före detta dokusåpastjärnor eller vilka som helst som har tillräckligt starka varumärken för att sälja tidningar. Dag efter dag, och förmodligen under grym tidspress, ska de producera lagom kontroversiella åsikter om högt och lågt. Fakta och subjektiva åsikter blandas, så att det ofta är omöjligt att urskilja vad som är vad.

Jag har personlig erfarenhet av att få både min verksamhet och min personlighet risad och rosad av kvällstidningskolumnister, och jag vet vilken genomslagskraft det har. Jag vet också hur hopplöst det är att få rätt när texterna bygger på rena sakfel (vilket naturligt nog händer ganska ofta). Skulle det gällt en debattartikel så hade man kunnat skriva en replik på debattplats, och hade det varit en redaktionell artikel skulle man kunnat få en rättelse. Men nu är det varken eller, så nu får man helt enkelt hacka i sig. För hur ofta ser man att en kolumnist publicerar en rättelse av sin egen text?

För mig är den här maktförskjutningen och dess konsekvenser en intressantare fråga än på vilken plats i tidningen åsikterna finns.

Another one bites the dust

"Killtidningen" FHM lägger ner i Sverige. Skönt att se att marknaden för den här typen av flåsiga silikonmagasin kanske inte var så stor som det verkade ett tag. Det var ju inte så länge som självaste SLITZ gick ut och sa att man skulle byta inriktning och utropade att "grabbigheten håller på att dö ut" (även om jag i ärlighetens namn inte kan se att det har blivit så stor skillnad än, i alla fall inte på deras hemsida).

I min värld är de här tidningarna tidskriftsmarknadens svar på Ny Demokrati. Kortlivade populister som apellerar till människors lägsta sidor. Dragningskraften var nog mest att de vågade vara så politiskt inkorrekta. Typ "Äntligen någon som vågar säga rakt ut att det grabbar helst av allt vill är att kolla på nakna silikonbrudar", jfr. "Äntligen nån som vågar säga rakt ut att invandrare stjäl".

Som tur är verkar det som att människor så småningom vaknar upp och inser att sanningen inte är så enkel. När nyhetens behag väl har lagt sig så är väl allt man har kvar en helårsprenumeration på en kass tidning eller en samling galningar i riksdan. Och en unken känsla av chauvinism, fördomar och förlegad människosyn.

En liten hård kärna av osäkra människor kommer väl att fortsätta hävda att Café var bättre innan det blev en modetidning och att Ny Demokrati hade rätt. Men förhoppningsvis blir de färre och färre.

En ohelig allians av knasbollar

Egentligen vill man ju inte uppmärksamma eländet, men jag kan inte låta bli att säga nåt om den här Rädda äktenskapet-kampanjen som pågår just nu. En ohelig (no pun intended) allians av frikyrkopastorer, avdankade fotbollsspelare och f.d. programledare har tydligen fått stora skälvan och kokat ihop det här lika korkade som obehagliga korståget mot könsneutrala äktenskap. Bildlösningen i annonserna är på en nivå som får mig att tänka på det där klassiska riksdagstalet av Ny Demokratis John Bouvin. (Ni vet, när han med händerna försökte demonstrera att homosexuella relationer i praktiken är omöjliga. Om ni har glömt det finns det, om än ytterst bristfälligt, återgivet här, under "Anförande 102" .)

Tanken bakom kampanjen verkar också vara ungefär så förvirrad som man kunde tänka sig. Någon generalsekretare som säger sig stå bakom kampanjen säger att den genomförs med anledning av moderaternas kommande stämma där man ska diskutera könsneutrala äktenskap. “Det har inte någonting med moderaternas partistämma att göra”, säger Anna Maria Corazza-Bildt som deltar i uppropet.

Även SL:s argumentation om varför de väljer att upplåta plats till kampanjen låter i mina öron aningen förvirrad. Tror man verkligen att människor känner sig mindre kränkta av den här kampanjen än vad de gjorde när Lindex ville använda ordet “boobs” i sin bh-kampanj? Då tyckte man att det var okej att visa de halvnakna kvinnor, men menade att texten skulle göra människor “illa berörda”. Nu säger man att man att man har en skyldighet att se till så att “opinionsbildningen kan ske”, samtidigt som annonssäljbolaget säger att de är förbjudna att ta in annonser med åsikter som går emot kollektivtrafik (här). Jag skulle inte vilja den person på SL som ska sitta och göra de här bedömningarna i framtiden.

Skönt i alla fall att se att politiker från flera olika läger tar avstånd från eländet. (Mp säger att kampanjen är “diskriminerande”, och Muf kallar den “läskig”.)

Nu blir det äntligen lite stil på landslaget

Saxat från svenskfotboll.se:
Landström ny i OS-kvalet
Sverige och Danmark gör i november upp i två matcher om en biljett till OS 2008, det första mötet spelas 8 november på Viborg Stadion. En debutant får chansen: Jessica Landström från Hammarby.

- Jessica har vi haft ögonen på ett tag och hon har fortsatt att prestera bra i Allsvenskan i höst och är värd sin chans. En snabb, stor spelare med bra huvudspel och som gjort stora framsteg, säger förbundskaptenen Thomas Dennerby.
Landström har spelat nio matcher i U21-landslaget och gjort tre mål.

Det är vi som är problemet...

City toppar idag med att kvinnorna är redo att ta över efter århundranden av gubbvälde. Onekligen en glad rubrik att börja veckan med. Fortfarande tryter dock mitt tålamod dock alldeles för ofta när det gäller rätten alla gubbar tar sig att hela tiden representera, ta plats och helt oresonligt ta ordet i samtliga sammanhang.
Därför börjar jag denna vecka med ett inlägg om normer som förgör!

Om du är VD för ett svenskt börsbolag är det idag större sannolikhet att du heter Göran än att du är kvinna. 2% av VD:arna är kvinnor och 3% heter Göran. Det obetalda arbetet i hemmet utförs fortfarande till överlägset största delen av kvinnor, löneskillnaderna är stora och föräldraledigheten är till största delen en mammaledighet.

Det är idag politiskt korrekt i i princip alla läger att fördöma de här könsorättvisorna. Men kruxet är att strukturerna upprätthålls av oss själva och att det ofta är förtvivlat svårt att gå emot. Hur reagerar vi när en pappa säger: -”Jag var hemma i fem veckor med vår dotter men det var ingenting för mig. Du vet, sitta i sandlådan, nej, det var inte min grej”. Pröva samma uttalande men byt ut pappa mot mamma. Hur känner vi för en sådan mamma?

Och bilden av hur man får vara som flicka och pojke är fortfarande otroligt svår att rucka på. En flicka som spelar fotboll, är duktig på konstruktionslek är en ”pojkflicka” och de flesta ser det som något positivt. Pröva pojken som är försiktig, vill klä sig i vackra, glittriga kläder och älskar att dansa balett, det är inte lika självklart positivt med en ”flickpojke”.

Normen för vad som är en människa utgår fortfarande från den vita, heterosexuella medelklassmannen. Allt annat som inte är det måste beskrivas som avvikande och ges ett tillägg:
- fotboll kontra tjejfotboll
- läkaren kontra den kvinnliga läkaren
- 35-åringen kontra den 35-åriga kvinnan

Vi är alla en del av de här normerna och värderingarna. Om saker och ting ska kunna förändras på allvar måste vi börja skärskåda oss själva. Vi måste ta reda på hur vi är med och bevarar könsroller. Vi måste få syn på våra egna värderingar för att kunna göra något åt dem och för att ge alla människor samma möjligheter att utvecklas till sin fulla potential. Alla borde få pröva att vara flicka och pojke på hundra olika sätt och sedan själv välja hur man vill vara.

***

Bröllopet gick för övrigt jättebra. Som tur var har jag ju rutiner att hålla ihop stora ”events”... Även om det här var en aningen mer känslofylld och tårdrypande aktivitet än vanligt, med kärlek som huvudtema. Det var en fantastisk tillställning, och bruden lyste allra mest. Förutom min egen brud då.

Slavlekar och bröllopsklockor

Läste i Metro om en ny lek som går ut på att vissa elever utses till “slavar” åt andra. Helt sjukt. Och ännu ett exempel på att mobbningen hela tiden tar sig nya uttryck, och att kampen aldrig är slutgiltigt vunnen. Tyvärr.

***

På den gladare sidan ska jag på bröllop i helgen. Vid ett svagt ögonblick har jag dessutom tackat ja till att vara toastmaster. Ska bli kul, även om det just nu är rätt stressigt att få ihop allting. Den prestationsångest man kan drabbas av på jobbet är verkligen ingenting mot den som kommer över en när man ska göra nåt för en nära kompis. Det måste bli perfekt...

Mamma är större än Britney

Jag skrev tidigare att jag väntade på att få ta del av en ny stor undersökning om ungas (15-25 år) medie- och kommunikationsvanor. Nu har jag fått den, och den har väl inte direkt fått mig att revidera allt jag trodde sen tidigare. Men några saker fick mig att höja litegrann på ögonbrynen:

• När man frågar ungdomar vem de ser upp till och har som förebild är det absolut vanligaste svaret någon i familjen. Känns ganska trösterikt och kanske lite förvånande att mamma är en större hjälte än Britney eller Paris.

• Det går fort när ett medium börjar kännas passé. Lunarstorm kommer nu bara på åttonde plats när ungdomarna själva ska svara på vilka sajter de besöker mest. Youtube är överlägsen etta. Så många som 3 av 10 säger att de tidigare har använt Lunarstorm men har lagt av. Däremot verkar de som faktiskt är kvar vara väldigt lojala och sätter stort värde på Lunarstorm.

• Vecko- och månadstidningar står inte särskilt högt i kurs. Bara några få procent anger tidningar som Vecko-Revyn och Cosmo som de tidningar de läser mest. I stället är dagstidningar helt dominerande. (Av veckotidningar som man ändå läser är det också lite intressant att Illustrerad Vetenskap, alltså inte Moore eller Slitz, hamnar överlägset högst bland killarna.)

I skuggan av De Stora Männen

Tisdag, hearing i riksdagen inför införandet av jobbgaranti för ingdomar.

Jag träder in i de flotta lokalerna och känner ett sting av längtan tillbaka till min tid på Regeringskansliet då jag var här oftare. Går efter "de stora männen" dvs mina kolleger från högsta ledningen in i första kammarsalen och möts där direkt av en kvinna i min egen ålder. Hon håller fram handen och skakar hejande med mina manliga kolleger men sen tvärvänder hon mot nästa sällskap.

Jag vet inte om hon är halvblind eller bara slarvig men tyvärr får jag känslan av att hon tror att jag är en ung oviktigt person som försvinner i skuggan av två äldre kostymklädda män. Får gå fram och markera att man naturligtvis måste hälsa på alla, säger inget men sträcker fram handen och ler, hon fattar nog vinken. Själv vägrar jag som vanligt att följa någon slags manskod och slita på mig en svart kostym för att få människor runt om kring att känna sig trygga.

Efter denna inledande fas av besöket i riksdagen följer några spännande timmar med korta föredragningar med intressanta och kloka frågeställningar från arbetsutskottet. Ungdomsstyrelsens Inger Ashing gör starkast intryck på mig, inte bara för att hon är den enda yngre kvinnan utan kostym, det hon säger är klokt och utgår hela tiden från ungdomarnas perspektiv. Det är lätt att man i dessa formella sammanhang glömmer bort människan bakom all statistik, utredningar och siffror.

Det är en lärande förmiddag utifrån många aspekter. Kan dock inte sluta fundera på hur man kan samlas den 16 oktober för att få input på jobbgarantin som ska börja fungera den 1 december. Framförhållning, någon?

Fällda!!

Nu vet vi att det inte går att gömma sig bakom spelad dumhet och insinuationer om lössläppta tjejer längre.

Jag tror att domen idag leder till att fler tjejer vågar och orkar göra en polisanmälan om de blir utsatta för liknande övergrepp. Tror också att dagens dom har bidragit till att omständigheter som tidigare låg i en juridisk gråzon nu tydligt markerats som brottsligt i våldtäktsmål. Det spelar ingen roll om de är dina vänner, om ni haft sex förut, att du är full eller har utmanade kläder. Den som inte respekterar ett nej utan chansar på att en person nog vill ha sex riskerar väldigt mycket. Det handlar om att tänka igenom sitt agerande och fundera på om de kan upplevas som hotfullt, förnedrande eller negativt. Om du är tveksam är det din skyldighet att ta reda på hur det ligger till för att vara säker på att du inte begår ett sexuellt övergrepp.

Allt för många gånger de senaste åren har killar som anmälts för våldtäkt frikänts för att tjejens berättelse inte går att styrka eller tillskrivs låg trovärdighet. I många fall verkar man inte använt sunt förnuft utan enbart fokuserat på att det inte är helt uteslutet att tjejen ville ha sex med tio killar i en källare, och att anledningen till att hon inte gjorde mer motstånd kan bero på att hon var medvetslös av alkohol men det är inte helt säkert. Kom igen!

Jag är så glad att tjejen som anmälde de två killarna idag fick sin upprättelse och en tydlig signal från samhället att den här typen av brott inte accepteras.

I pressen

Ett gäng tidningar, bland andra City och GP har uppmärksammat att vi har startat en Framtidstelefon. Glatt! (Försökte plugga Framtidstelefonen när jag blev intervjuad av DN också, men det kom inte med i artikeln.)

Förhoppningsvis leder uppmärksamheten till att vi får ännu fler samtal nu. Efter att artiklarna skrevs har ansökningstiden för högskolan förlängts fram till den 18/10, så därför har vi förlängt Framtidstelefonen till dess också.

Mycket snack...

Nåt som verkligen tröttar ut mig är diskussionen om könsneutralt äktenskap, såg att DN nyligen hade en tvåsidig artikel i ämnet. Hur kan den här frågan fortfarande väcka så mkt debatt och känslor? Det gör mig galen. Kärlek är kärlek och äktenskap är till för den som vill och har lust.

Gatuvåldet

I fredags fylldes Kungsträdgården av över 12 000 människor som var där för att demonstrera mot våldet, på Facebook har mer än 80 000 människor blivit medlemmar i en grupp mot gatuvåldet och på Aftonbladet.se har drygt 160 000 tänt ett ljus för att visa sin avsky mot gatuvåldet. Alla dessa siffror är bevis på att människor runt om i Sverige fått nog av det meningslösa gatuvåldet och inte tänker acceptera att leva i ett samhälle där ungdomar misshandlar varandra till döds för skitsaker. Jag hoppas och tror att alla manifestationer som Robert Campogiani tragiska död gett upphov till faktiskt kan leda till något gott vilket gör att min ilska och frustrationen sakta byts mot hopp om en bättre framtid.

Slutligen vill jag bara säga några ord om Anton Abele. Anton är 15 år och var på festen som slutade med dödsmisshandeln av Robert Campogiani. Han är också initiativtagaren till fredagens manifestation i kungsan och ligger även bakom uppropet på Facebook. Hans engagemang och handlingskraft visar att en person kan göra stor skillnad. Alla förändringar börjar på personlig nivå och det Anton gjort är värt, om inte Nobels fredpris, så i alla fall den djupaste respekt.

Valtider

På måndag är sista dagen att välja kurs till högskolan. Jag vet hur det är att sitta och slå i kurskataloger med stigande desperation, jag var där själv för inte så länge sen. Juristlinjen eller filmvetenskap? Följa sitt hjärta eller planera karriärstrategiskt? Ska man utgå från vad som är enklast komma in på? Ska man plugga över huvud taget eller ska man försöka få ett jobb direkt i stället? Tre dagar kvar… två dagar… en…

Jag kom att tänka på den här valsituationen igen när jag skulle välja pensionsfonder. Situationerna har en del likheter – det är nästan omöjligt att överblicka alla valmöjligheter och möjliga utfall. Det enda man vet är att man måste välja, och att valet kan bli väldigt viktigt.

För de utbildningsval vi gör – särskilt de tidigaste valen – får stor betydelse för våra liv. Och det är inte bara hur vi väljer som spelar roll, utan också när. För den som väntar ett år med att påbörja studierna beräknas det exempelvis ta 10 år att ”komma ikapp” lönemässigt. I rena pengar kan det handla om ungefär 100.000 kronor i förlorad inkomst.

Tyvärr är det ju också nästan omöjligt att ge några generella råd om hur man ska välja. Men ett tips till osäkra högskoleväljare kan vara att tänka just som om det handlade om pensionsfonder. Eller som om man hade kommit över en summa pengar som ska investeras. Avkastningen är det man ska leva på de närmaste åren, kanske hela livet.

Frågorna man behöver ställa sig blir då ungefär de som en fondförvaltare eller pensionsrådgivare skulle ställa:
• Hur mycket är du beredd att investera? (Dels i tid och arbetsinsats, men också ekonomiskt i form av exempelvis studielån och förlorad inkomst.)
• Vilken avkastning siktar du på? (Är det bara drömjobbet som gäller? Eller nöjer du dig med att komma in på arbetsmarknaden för att sedan ta dig vidare?)
• Hur stora risker vill du ta? (Är du beredd att satsa allt på ett kort för att så snabbt som möjligt ta dig till drömjobbet? Eller väljer du hellre en tryggare väg med en bred utbildning som kan ge avkastning på lång sikt?)

Och precis som att man kanske skulle rådfråga banken inför en stor investering vill jag slå ett slag för att ta professionell hjälp inför högskolevalet. I år har vi som sagt öppnat en Framtidstelefon på 0771-416 416 för att besvara frågor inför högskolevalet. Och om man fortfarande går på gymnasiet finns förmodligen också någon studie och yrkesvägledare man kan prata med. Utnyttja henne eller honom!

Själv valde jag en lågriskinvestering – jag satsade på fristående kurser i teoretiska ämnen. De ledde inte omedelbart till jobb, men har gett en grund som jag har byggt vidare på längs vägen.

Framåt uppåt

Såg att Shortcut har listat undertecknad som en av årets "Uppstickare". Enligt programförklaringen betyder det att jag är en av "100 unga kvinnor och män som formar framtidens Sverige". Vilket ansvar.
Å ena sidan har jag en bit kvar till toppen av listan, men å andra sidan räknas man tydligen som ung fram till 40, så det finns lite tid kvar att klättra...

Stolt

När man jobbar på AMS blir man rätt luttrad när det gäller vad tidningarna skriver om den egna arbetsplatsen. Men vissa dagar slår man upp tidningen och känner sig stolt över att vara en del av AMS. Idag är en sådan dag. Jag tänker på det som skrivs idag om rekryteringsträffen för "nyanlända svenskar" på Expo, bland annat här och här. Arbetsförmedlingen när den är som bäst.

On the radio 2

Var med i SR Metropol angående att Clarion Hotel ordnar en talangjakt för att tillsätta nya receptionister, städare, servitriser. Varje person får två minuter på sig att göra en "audition" för jobbet på Idol-manér.

Jag tycker verkligen att det är hög tid att företag vågar testa lite nya grepp, rekryteringsprocesser är allt som oftast en fruktansvärt traditionell och tråkig process. Är det verkligen säkert att det måste gå till precis som det alltid har gjort när man söker personal? Jag tror tvärtom att det kommer bli helt nödvändigt för arbetsgivare att tänka till lite och sticka ut för att få kandidater till sina jobb. Idag är det inte längre så att det står massor med kompetent arbetskraft med mössan i handen och bara väntar på att "få jobb".

Jag fick frågan om det verkligen är rättvist att de arbetssökande ska bedömas på en tvåminuterspresentation. Men hur rättvist är det att någon ska bedöma vem man är genom att kolla på ens cv i 30 sekunder? De allra flesta arbetsgivare som man frågar säger att de värderar sökandes personlighet högre än meriter, och hur väl lär man känna någons personlighet genom att ögna igenom ett cv?

Jag tror och hoppas att vi kommer att få se mer av rekryteringar framöver där det inte bara är förmågan att skriva cv som avgör om man går vidare till intervju. Det behöver ju i och för sig inte betyda att alla ska ordna talangjakter. En lite enklare variant skullle ju exempelvis vara att man uppmanar de sökande att spela in en video-cv och lägga upp på youtube istället för att skicka in massa papper. Miljövänligt, om inte annat.

On the radio

Nordea ska tydligen presentera en undersökning om ungdomars ekonomi idag. Blev med anledning av det uppringd av en reporter på Ekot som undrade om jag inte tycker att det är förvånande att var fjärde tonåring arbetar extra vid sidan av sina studier.

Svarade att det gör jag verkligen inte. Jag är snarare förvånad att det inte är fler. Vi får in jättemycket deltidsarbeten till Arbetsförmedlingen nu. Och ur studenternas perspektiv förstår jag verkligen att man vill ha lite mer pengar och frihet under studietiden. Dessutom är det självklart ett utmärkt sätt att se till att man har lite arbetslivserfarenhet innan man går ut skolan. Jag vill verkligen rekommendera det till alla som har möjlighet.

Reportern lät dock inte helt nöjd med mitt svar, är rädd att jag sabbade hans vinkel.

Äntligen seger!

Så UNDERBART!! Det kunde ha blivit en ödesmatch för Hammarby mot QBIK idag på Kanalplan! Matchen handlade om att hänga kvar i allsvenskan, japp så illa var det! Hammarby började med en usel första halvlek, QBIK ledde med ett mål i paus och jag mådde illa av nervositet. I andra halvlek vände spelet och Hammarby kom äntligen fram i anfall efter efterlängtat anfall. Nr 9 spelade fantastiskt och gjorde 1-1-målet. I 85:e minuten kom Hammarbys andra mål efter ett grymt inlägg av nr 9. Hammarby vann och platsen i Allsvenskan är med största sannolikhet säkrad. *phu*
Vilken eftermiddag!

Du måste leda dig själv innan du kan leda andra

Är mitt uppe i en ovanligt spännande ledarskaps- och chefsutbildning. Jag är generellt rätt skeptiskt till ledarskapsutbildningar, har gått en del med varierat innehåll kan man lugnt påstå. Men den här känns faktiskt riktigt bra.

Kursdagarna börjar i ottan och slutar sent på kvällen och hela natten snurrar tankarna runt i huvudet. Det handlar mest om att hitta sin inre kompass och de värderingar som driver en att kunna vara en sann och ärlig ledare. Att hitta fokus och förmåga att prioritera. Att hinna stanna upp och reflektera, hinna tänka och landa i allt jag gör dagligen. Vardagen går i en sån oerhörd hastighet med ständiga krav på leverans. De här dagarna får jag fylla på istället, lyssna och lära. Det kommer jag att ta med mig in i vardagen på måndag. Kom och möt en lugnare Sara! *skratt*

Sorgligt

Så har det kommit nya siffror på att självmorden bland unga tjejer ökar. Igen. Så oerhört jävla sorgligt.

Ungas psykiska ohälsa viftas ibland bort med att det skulle ha blivit trendigt att vara deprimerad, att det finns en må-dåligt-kult bland unga idag. Jag ska inte säga att påståendet är gripet ur luften, men det måste vara uppenbart för alla att det finns betydligt djupare problem än så. En ung människa tar inte livet av sig för att det är trendigt.

Jag har hört larmrapporter för många gånger för att tro att just den här kommer att leda till några revolutionerande samhällsförändringar. Men nån gång måste väl alla känna att nu får det fan vara nog? Känna att vi inte kan ha ett samhälle där den sociala utslagningen och stressen att leva upp till orimliga ideal bli så stor att fler och fler unga människor helt enkelt inte orkar leva? Eller?

Tankar om att kommunicera med unga

Det blir allt mer populärt bland konsulter, byråer och andra självutnämnda experter att uttala sig tvärsäkert om hur man ”snackar med kidsen”. Många av dem verkar dessutom tro att de själva är i målgruppen trots att den tiden i själva verket har passerat med flera decennier.

Jag tycker själv att jag har byggt upp en ganska solid erfarenhet just vad gäller att kommunicera med unga. (Dels genom Avstamp som jag jobbar med nu, men också genom sådant som Friends, Flicka och Ett Sverige för barn.) Av den anledningen blir jag också rätt ofta tillfrågad om just hur man når ut till unga. Men jag blir allt mer medveten om att jag ofta famlar i mörkret och att jag måste lära mig på nytt varje dag.

Jag är ju inte 17 år själv längre (som sagt). Dessutom blir bruset från nya kommunikationskanaler högre varenda dag, och ingen grupp är så snabbrörlig (alt. fritänkande/illojal, välj det som passar) som just ungdomar. Det finns det faktiskt också rätt lite bra empirisk kunskap om ungas kommunikations- och medievanor. (Jag har haft några duster med Charlotta Gustafsson om det där på den tiden då hon var chefredaktör för Vecko-Revyn. Hon använde Orvesto-undersökningar för att bevisa att tidningen i princip bara hade 30-åriga läsare, rent nonsens såklart.)

Just nu sitter jag och väntar på en ny undersökning som på längden och tvären ska besvara var och hur unga människor kommunicerar just för ögonblicket (alla undersökningar på området blir ju som bäst ögonblicksbilder). Jag återkommer när jag har tagit del av den. Men till dess har jag - med risk för att göra mig till en av de självutnämnda experter som jag själv varnar för - några tankar om vad man bör tänka på om man vill få unga människor att lyssna, och tro, på vad man säger:

• Personliga möten är överlägsna all annan kommunikation. Det pratas idag ofta om interaktivitet som att det är något nytt. Men ingen interaktivitet kommer ju i närheten av den som uppstår öga mot öga.

• Prata begripligt, men tro inte att du själv är i målgruppen om du inte är det. Ungdomar förväntar sig inte att vi vuxna ska ha järnkoll på deras verklighet. Ju mer man anstränger sig för att vara den coola polaren, desto större risk att man istället uppfattas som den pinsamma morsan.

• Om man ska kommunicera via medier är icke-köpt utrymme nästan alltid bättre än köpt. Om det man har att säga är tillräckligt intressant för läsarna eller tittarna så behöver man ofta inte betala för att få säga det. Och är det inte tillräckligt intressant så kanske det heller inte är någon mening med att säga det. (Allra mest skeptisk är jag mot köpt material som är förklätt för att se ut som redaktionellt material - typ ”advertorials” och expertpaneler i TV där företag betalar för att vara med. Inte bara för att det är oetiskt, utan också för att jag är övertygad om att unga människor inte är dummare än att de känner på sig när det är fejk.)

• Lyssna på vad unga människor själva säger, men lyssna inte för noga. Det är inte säkert att en 17-åring kan berätta för dig hur du ska nå ut till andra 17-åringar. (Verkligheten för 17-åring på Östermalm behöver inte ha någonting att göra med hur den ser ut för en 17-åring i Övertorneå exempelvis. Dessutom vet jag av egen erfarenhet av det som ung väldigt lätt blir så att man svarar som man tror att man förväntas svara, för att vara duktig helt enkelt.)

• Mobilen – tro på hypen. Det blir lätt massa floskler om ny teknik när man pratar om att kommunicera med unga. Men tveklöst är mobiltelefonerna idag det helt dominerande kommunikationsverktyget framför allt för unga människor. Alla som på något sätt kan integrera mobiltelefonen i kommunikationen har mycket gratis.

Derby i höstmörkret

Efter en bra dag på jobbet rusar jag iväg för att se en träningsmatch mellan Hammarby och Djurgården, damer naturligtvis. Jag ser bara på damfotboll, herrfotboll suger.

Hammarby förlorar (som vanligt) och det är galet frustrerande... som alltid. Typiskt Hammarby, spelar hur bra som helst i första halvlek och i 44:e minuten släpper de in ett värdelöst mål som ifs var offside (enligt mig) och sen går det bara utför. Klassikt för Hammarby den här säsongen, riktigt bra spel varvas med uselt spel, från att vara bäst i Sverige till att spela korpfotboll. På det sättet vinner man inga matcher eller får några poäng. På söndag spelas en avgörande match mot QBIK som Hammarby bara måste vinna för att hålla sig kvar i Allsvenskan. Kom till Kanalplan på söder kl 15.00 och heja! Förlorare eller inte, Heja Bajen! Heja nr 9!

De glada amatörerna slår till igen

Måste erkänna att jag börjar bli bra trött på alla karriärcoacher som ploppar upp överallt just nu. Det går knappt en dag utan att det dyker upp någon ny glad amatör som berättar vad människor ska göra med sina liv. Det är särskilt frustrerande eftersom jag vet hur mycket riktig kunskap och objektiv information som finns på Arbetsförmedlingen och som aldrig riktigt når ut. Information som inte representerar ett lärosäte, en bransch eller sig själv. Jag tänker inte ge mig förrän vi har blivit mycket bättre på att höras genom det här bruset.

Industry Royal

Alla män är inte Stureplansprofiler trots allt... Läste en artikel om Industry Royal som återupprättar visst hopp om mänskligheten och manligheten. Så kommer de så klart från Norrland också! De åkte på miniturné i Norra Sverige här i veckan, är nästan lite ledsen att jag inte hann åka upp till Vännäs och kolla.

Könskrig

Idag öppnar bokmässan för allmänheten. Är ruskigt spänd på antologin Könskrig som ska lanseras på mässan. "Könskrig är vårt krig mot kriget mellan könen och klyschorna som delar upp oss människor - blatte, brutta, fotbollskille. I Könskrig kan du läsa berättelser om människor som kämpar och vinner kampen för rätten till sin egen definition av sig själva. Normen är dålig", står det i pressreleasen. Låter lovande.

Mod

Vilka fler ord krävs när man ser folket tillsammans med munkarna trotsa rädsla för döden och demonstrera för demokrati, mänskliga rättigheter och människors lika värde? I Sverige ska all offentlig makt utgå från folket, vi lever i en demokrati där alla får vara med och bestämma. Något som vi tar för givet och kanske allt för sällan vårdar och uppskattar. Idag bär jag rött för att hedra folket i Burma! Idag tänker jag manifestera på Medborgaplatsen för att visa mitt stöd.

Ungdomarna slår tillbaka!

Nu går LSU (Sveriges ungdomsorganisationer) på offensiven mot att unga diskrimineras på arbetsmarknaden när det gäller exempelvis lön, semester och anställningstrygghet. Idag klockan 12 hålls en presskonferens i ämnet.

Det är på tiden att det höjs röster för de unga på arbetsmarknaden. När det talas om åldersdiskriminering idag handlar det idag allt som oftast bara om att det är synd om äldre, trots att unga ofta har lägre lön enbart på grund av sin ålder. Lön ska givetvis baseras på kompetens och arbetsförmåga och inte vilka siffror som står i passet.

En viktig dag

Idag inleds alltså rättegången mot de s.k. Stureplansprofilerna. Det känns som att många jävligt viktiga frågor kommer att besvaras de närmaste dagarna: Våldtagna tjejer som varit för fulla, haft för utmanande kläder och haft sex med förövarna tidigare får de skylla sig själva? Om en kvinna till en början tackar ja till sexuellt umgänge men ångrar sig och säger nej - får hon skylla sig själv? Tjejer som blir bjudna på drinkar och blir drogade - ska de behöva bli kallade drinkluder?

Och vad har hänt med respekten mellan unga killar och tjejer?

Hur var och en väljer att ha sex med varandra är naturligtvis en privatsak men det förusätter en ömsesidig respekt och en väl uttalad överenskommelse mellan de som deltar. Att balansera på sköra gränsdragningar är att leka med elden. Det kräver massor av lyhördhet och förståelse.

Oavsett vem som rent juridiskt har rätt så mår jag illa av den kvinnosyn som dyker upp här och var och som har dragits till sin spets i det här fallet, där man dagen efter kommunicerar via sms med begrepp som "hora", "förnedring" etc. Där en jargong och kultur leder till att handlandet spårar ur och människor utnyttjas. Och jag mår illa av hur media väljer att vinkla sina artiklar där jakten på den bästa "storyn" blir målsättningen. Allt det här speglar den givna könsmaktsordningen i vårt samhälle, det speglar hur makten är fördelad och hur vi alla bidrar till att bibehålla dessa normer.

Jag tänker på den unga kvinnan som sitter i rättsalen idag, jag vill ge henne kraft och mod att våga fortsätta sin viktiga kamp. Jag förstår hur det känns.

Jag – en väckelsepredikant

Vi har lyckats genomföra mycket nytt på AMS på rätt kort tid. Samtidigt måste jag erkänna tålamodet tryter ibland när jag i måste ägna timslånga möten för tjata om samma saker som jag sa för ett år sedan, maskineriet på Verket går sakta ibland. Det gäller att bibehålla envishet och ständigt vara den glada inspiratören som ska väcka en rörelse, så känns det. Ung och arg eller hur är det man brukar säga. Problemet är väl bara att jag faktiskt inte är så ung (även om jag är yngst på AMS) och arg är jag rätt sällan.

Flyr undan på Facebook ibland, denna fritidsgård. Skoj att jag har fått kontakt med mina gamla kompisar i Australien, de jag pluggade med för hundra år sedan. Tycker också att det är riktigt kul är att ett gäng arbetsförmedlare har startat en grupp på facebook för att mötas och diskutera sitt jobb. Kunde läsa några spontana kommentarer om torsdagens konferens, de verkar vara nöjda. Kul.

Bögtjafs

Kvällskonferensen med Friends gick över förväntan, och engagemangsknappen gick igång som aldrig förr. Att få skolvärlden att jobba mer normkritiskt att få pedagoger att jobba queerpedagogiskt, det är en utmaning som heter duga. Bara ord som intersektionalitet och heteronormativitet får ju människor att tystna och undra vad man egentligen menar. Trots att det är helt grundläggande och avgörande för att vi ska kunna förändra våra maktstrukturer och normer som förgör.

En Friends-kollega berättar om en genusföreläsning han höll på en skola i norrland, vet ni, lärarna på skolan tillät sina elever att skolka så att de slapp lyssna på massa bögtjafs och majoriteten av de manliga lärare vägrar att vända ansiktet eller lyssna på honom under hela föredraget, tänka er detta händer år 2007. Ni förstår, just det: en utmaning. Heja friends!

Arbetsförmedling på Lunarstorm

Vi har smygstartat ett försök med jobbklubbar på nätet (närmare bestämt Lunarstorm till att börja med), för att kunna möta och hjälpa unga människor där de är istället för att de alltid ska behöva komma in till förmedlingen. Hittills har reaktionerna varit väldigt positiva, både från unga och från arbetsförmedlare. Fortsätter det så så kommer vi att permanenta det här i större skala på något sätt. Smygstartat och smygstartat förresten, P3 har fått nys om jobbklubbarna, så så värst hemligt är det väl inte längre.

Framtiden, var god dröj

Idag drar vi igång en särskild telefonlinje, Framtidstelefonen, för unga som behöver råd inför högskolevalet i höst. (Eller kanske snarare som behöver hjälp att sortera bland alla ”goda” råd som man får från alla håll. Det är verkligen sjukt mycket information man förväntas kunna ta in när man ska ut i arbetslivet.)

Vi har samlat ihop ett gäng experter som ska kunna svara på allt mellan himmel och jord när det gäller jobb, utbildning och framtid. 0771-416 416 är numret.

I kväll ska jag på konferens med Friends också. Vi ska påbörja ett arbete med att utveckla metoder för genusarbete i skolor. Vi har rekryterat några galet kompetenta personer för det arbetet, ska bli spännande att sitta ner tillsammans med dem.

"Konkurrerande" arbetsförmedlingar

Ekot rapporterar att några akademikerförbund har gått ihop för att bilda egna arbetsförmedlingar. Det ska bli spännande att se hur det funkar. (En sak som är kul med att jobba på en organisation som Arbetsförmedlingen är att man faktiskt uppriktigt kan glädjas när så kallade konkurrenter gör bra saker. Allt som gör att människor får jobb är bra, liksom.) Vad jag förstår handlar det dock mest om att omplacera folk som redan har jobb, så det lär knappast ha några stora effekter på arbetslösheten.

Första inlägget

Ok, så ska man börja blogga då… Äntligen en plats där man helt oemotsagd kan få berätta hur allting ligger till! (Hm, det var det här med kommentatorsfunktionen förstås…)

Jag tänker använda det här utrymmet för att skriva av mig om sådant som jag stöter på i mitt arbete och mitt liv i övrigt. Mycket kommer att handla om unga och arbetsmarknad, eftersom den frågan upptar det mesta av min tid just nu.

De senaste dagarna har jag ägnat åt att arrangera en stor konferens för alla ungdomsarbetsförmedlare i Sverige på Rival på Mariatorget.

En kul grej med konferensen var de ungdomar som var med och gav förslag om hur Arbetsförmedlingen kan bli bättre på att hjälpa unga. Speed-dejting mellan unga och arbetsgivare kanske kan vara nåt, det förslaget ska vi nog ta fasta på nåt sätt…

Känner mig uppfylld, det känns att vi verkligen har påbörjat en resa. Samtidigt är jag stressad över allt som måste göras och ibland känns resan trög och väldigt låååång.