I skuggan av De Stora Männen

Tisdag, hearing i riksdagen inför införandet av jobbgaranti för ingdomar.

Jag träder in i de flotta lokalerna och känner ett sting av längtan tillbaka till min tid på Regeringskansliet då jag var här oftare. Går efter "de stora männen" dvs mina kolleger från högsta ledningen in i första kammarsalen och möts där direkt av en kvinna i min egen ålder. Hon håller fram handen och skakar hejande med mina manliga kolleger men sen tvärvänder hon mot nästa sällskap.

Jag vet inte om hon är halvblind eller bara slarvig men tyvärr får jag känslan av att hon tror att jag är en ung oviktigt person som försvinner i skuggan av två äldre kostymklädda män. Får gå fram och markera att man naturligtvis måste hälsa på alla, säger inget men sträcker fram handen och ler, hon fattar nog vinken. Själv vägrar jag som vanligt att följa någon slags manskod och slita på mig en svart kostym för att få människor runt om kring att känna sig trygga.

Efter denna inledande fas av besöket i riksdagen följer några spännande timmar med korta föredragningar med intressanta och kloka frågeställningar från arbetsutskottet. Ungdomsstyrelsens Inger Ashing gör starkast intryck på mig, inte bara för att hon är den enda yngre kvinnan utan kostym, det hon säger är klokt och utgår hela tiden från ungdomarnas perspektiv. Det är lätt att man i dessa formella sammanhang glömmer bort människan bakom all statistik, utredningar och siffror.

Det är en lärande förmiddag utifrån många aspekter. Kan dock inte sluta fundera på hur man kan samlas den 16 oktober för att få input på jobbgarantin som ska börja fungera den 1 december. Framförhållning, någon?