De glada amatörerna slår till igen

Måste erkänna att jag börjar bli bra trött på alla karriärcoacher som ploppar upp överallt just nu. Det går knappt en dag utan att det dyker upp någon ny glad amatör som berättar vad människor ska göra med sina liv. Det är särskilt frustrerande eftersom jag vet hur mycket riktig kunskap och objektiv information som finns på Arbetsförmedlingen och som aldrig riktigt når ut. Information som inte representerar ett lärosäte, en bransch eller sig själv. Jag tänker inte ge mig förrän vi har blivit mycket bättre på att höras genom det här bruset.

Jag – en väckelsepredikant

Vi har lyckats genomföra mycket nytt på AMS på rätt kort tid. Samtidigt måste jag erkänna tålamodet tryter ibland när jag i måste ägna timslånga möten för tjata om samma saker som jag sa för ett år sedan, maskineriet på Verket går sakta ibland. Det gäller att bibehålla envishet och ständigt vara den glada inspiratören som ska väcka en rörelse, så känns det. Ung och arg eller hur är det man brukar säga. Problemet är väl bara att jag faktiskt inte är så ung (även om jag är yngst på AMS) och arg är jag rätt sällan.

Flyr undan på Facebook ibland, denna fritidsgård. Skoj att jag har fått kontakt med mina gamla kompisar i Australien, de jag pluggade med för hundra år sedan. Tycker också att det är riktigt kul är att ett gäng arbetsförmedlare har startat en grupp på facebook för att mötas och diskutera sitt jobb. Kunde läsa några spontana kommentarer om torsdagens konferens, de verkar vara nöjda. Kul.

Arbetsförmedling på Lunarstorm

Vi har smygstartat ett försök med jobbklubbar på nätet (närmare bestämt Lunarstorm till att börja med), för att kunna möta och hjälpa unga människor där de är istället för att de alltid ska behöva komma in till förmedlingen. Hittills har reaktionerna varit väldigt positiva, både från unga och från arbetsförmedlare. Fortsätter det så så kommer vi att permanenta det här i större skala på något sätt. Smygstartat och smygstartat förresten, P3 har fått nys om jobbklubbarna, så så värst hemligt är det väl inte längre.

Framtiden, var god dröj

Idag drar vi igång en särskild telefonlinje, Framtidstelefonen, för unga som behöver råd inför högskolevalet i höst. (Eller kanske snarare som behöver hjälp att sortera bland alla ”goda” råd som man får från alla håll. Det är verkligen sjukt mycket information man förväntas kunna ta in när man ska ut i arbetslivet.)

Vi har samlat ihop ett gäng experter som ska kunna svara på allt mellan himmel och jord när det gäller jobb, utbildning och framtid. 0771-416 416 är numret.

I kväll ska jag på konferens med Friends också. Vi ska påbörja ett arbete med att utveckla metoder för genusarbete i skolor. Vi har rekryterat några galet kompetenta personer för det arbetet, ska bli spännande att sitta ner tillsammans med dem.

"Konkurrerande" arbetsförmedlingar

Ekot rapporterar att några akademikerförbund har gått ihop för att bilda egna arbetsförmedlingar. Det ska bli spännande att se hur det funkar. (En sak som är kul med att jobba på en organisation som Arbetsförmedlingen är att man faktiskt uppriktigt kan glädjas när så kallade konkurrenter gör bra saker. Allt som gör att människor får jobb är bra, liksom.) Vad jag förstår handlar det dock mest om att omplacera folk som redan har jobb, så det lär knappast ha några stora effekter på arbetslösheten.

Första inlägget

Ok, så ska man börja blogga då… Äntligen en plats där man helt oemotsagd kan få berätta hur allting ligger till! (Hm, det var det här med kommentatorsfunktionen förstås…)

Jag tänker använda det här utrymmet för att skriva av mig om sådant som jag stöter på i mitt arbete och mitt liv i övrigt. Mycket kommer att handla om unga och arbetsmarknad, eftersom den frågan upptar det mesta av min tid just nu.

De senaste dagarna har jag ägnat åt att arrangera en stor konferens för alla ungdomsarbetsförmedlare i Sverige på Rival på Mariatorget.

En kul grej med konferensen var de ungdomar som var med och gav förslag om hur Arbetsförmedlingen kan bli bättre på att hjälpa unga. Speed-dejting mellan unga och arbetsgivare kanske kan vara nåt, det förslaget ska vi nog ta fasta på nåt sätt…

Känner mig uppfylld, det känns att vi verkligen har påbörjat en resa. Samtidigt är jag stressad över allt som måste göras och ibland känns resan trög och väldigt låååång.