tisdag 30 oktober 2007
Män, män, män
Jag skrev för ett tag sen om att det är fler börsbolags-vd:ar som heter Göran än som är kvinnor. Två kartläggningar som Folksam och Svenska Dagbladet har gjort, vad jag förstår oberoende av varandra, ger en del av förklaringen till varför kvinnorepresentationen i näringslivet är så usel. Bara en av fem människor i Börsbolagens valberedningar är kvinnor. Valbredningarna är de som föreslår styrelser till bolagen, och så länge de är en exklusiv herrklubb så behöver man inte vara raketforskare för att inse att mansdominansen i näringslivet kommer att bestå.
måndag 29 oktober 2007
En släng av moralpanik?
Ser att Aftonbladet på nätet har en omröstning om ifall det är rätt eller fel att förbjuda skolelever att ha vissa kläder. Föga förvånande tycker en majoritet av ungdomarna att förbud är fel medan en majoritet av föräldrarna tycker att det är rätt.
Vi känner igen debatten vid det här laget. Vuxenvärlden skräms av nya uttryck som de själva inte kan förstå. Förbud, klädkoder eller skoluniformer blir den enkla lösningen. En lösning som inte bara missar hela problemet utan också talar om för unga människor att de inte är fria individer och inte har rätt att uttrycka sina egna personligheter.
Om man inte gillar de val unga människor gör så får man väl börja med att fråga sig varför de gör dem. Och då handlar det om knepigare saker som värderingar, normer och fördomar. Och hur skolorna och vuxenvärlden är med och förstärker/bibehåller normer som tvingar elever/ungdomar in i olika fack med roller och förväntningar. Här kommer naturligtvis även frågan om kön in, som alltid!
Vi känner igen debatten vid det här laget. Vuxenvärlden skräms av nya uttryck som de själva inte kan förstå. Förbud, klädkoder eller skoluniformer blir den enkla lösningen. En lösning som inte bara missar hela problemet utan också talar om för unga människor att de inte är fria individer och inte har rätt att uttrycka sina egna personligheter.
Om man inte gillar de val unga människor gör så får man väl börja med att fråga sig varför de gör dem. Och då handlar det om knepigare saker som värderingar, normer och fördomar. Och hur skolorna och vuxenvärlden är med och förstärker/bibehåller normer som tvingar elever/ungdomar in i olika fack med roller och förväntningar. Här kommer naturligtvis även frågan om kön in, som alltid!
De nya mediemakthavarna
Bertil Torekull, tidigare chefredaktör för DI och SvD, skriver idag rätt tänkvärt på DN Debatt om ledarsidans roll i det nya medielandskapet.
Torekull menar att ledarsidorna har spelat ut sin roll som åsiktsplattform.
"Som en följd av denna om- eller nedgradering av ledarsidornas status lyfts numera kolumnisterna demonstrativt fram som viktigare. Liza Marklund i Expressen eller Jan Guillou i Aftonbladet eller Per T Ohlsson och Åke Stolt i Sydsvenskan bär syn för sägen. Olika krönikörer, gärna generöst benämnda "analytiker", blandar fritt analys och åsikter", skriver han bland annat.
Jag har ingen direkt uppfattning i sakfrågan, men jag tycker att beskrivningen av tidningarnas proffstyckare är ganska träffande. Mediernas (särskilt kvälls- och gratistidningarnas) mest tongivande opinionsbildare utgörs idag av deckarförfattare, programledare, före detta dokusåpastjärnor eller vilka som helst som har tillräckligt starka varumärken för att sälja tidningar. Dag efter dag, och förmodligen under grym tidspress, ska de producera lagom kontroversiella åsikter om högt och lågt. Fakta och subjektiva åsikter blandas, så att det ofta är omöjligt att urskilja vad som är vad.
Jag har personlig erfarenhet av att få både min verksamhet och min personlighet risad och rosad av kvällstidningskolumnister, och jag vet vilken genomslagskraft det har. Jag vet också hur hopplöst det är att få rätt när texterna bygger på rena sakfel (vilket naturligt nog händer ganska ofta). Skulle det gällt en debattartikel så hade man kunnat skriva en replik på debattplats, och hade det varit en redaktionell artikel skulle man kunnat få en rättelse. Men nu är det varken eller, så nu får man helt enkelt hacka i sig. För hur ofta ser man att en kolumnist publicerar en rättelse av sin egen text?
För mig är den här maktförskjutningen och dess konsekvenser en intressantare fråga än på vilken plats i tidningen åsikterna finns.
Torekull menar att ledarsidorna har spelat ut sin roll som åsiktsplattform.
"Som en följd av denna om- eller nedgradering av ledarsidornas status lyfts numera kolumnisterna demonstrativt fram som viktigare. Liza Marklund i Expressen eller Jan Guillou i Aftonbladet eller Per T Ohlsson och Åke Stolt i Sydsvenskan bär syn för sägen. Olika krönikörer, gärna generöst benämnda "analytiker", blandar fritt analys och åsikter", skriver han bland annat.
Jag har ingen direkt uppfattning i sakfrågan, men jag tycker att beskrivningen av tidningarnas proffstyckare är ganska träffande. Mediernas (särskilt kvälls- och gratistidningarnas) mest tongivande opinionsbildare utgörs idag av deckarförfattare, programledare, före detta dokusåpastjärnor eller vilka som helst som har tillräckligt starka varumärken för att sälja tidningar. Dag efter dag, och förmodligen under grym tidspress, ska de producera lagom kontroversiella åsikter om högt och lågt. Fakta och subjektiva åsikter blandas, så att det ofta är omöjligt att urskilja vad som är vad.
Jag har personlig erfarenhet av att få både min verksamhet och min personlighet risad och rosad av kvällstidningskolumnister, och jag vet vilken genomslagskraft det har. Jag vet också hur hopplöst det är att få rätt när texterna bygger på rena sakfel (vilket naturligt nog händer ganska ofta). Skulle det gällt en debattartikel så hade man kunnat skriva en replik på debattplats, och hade det varit en redaktionell artikel skulle man kunnat få en rättelse. Men nu är det varken eller, så nu får man helt enkelt hacka i sig. För hur ofta ser man att en kolumnist publicerar en rättelse av sin egen text?
För mig är den här maktförskjutningen och dess konsekvenser en intressantare fråga än på vilken plats i tidningen åsikterna finns.
torsdag 25 oktober 2007
Another one bites the dust
"Killtidningen" FHM lägger ner i Sverige. Skönt att se att marknaden för den här typen av flåsiga silikonmagasin kanske inte var så stor som det verkade ett tag. Det var ju inte så länge som självaste SLITZ gick ut och sa att man skulle byta inriktning och utropade att "grabbigheten håller på att dö ut" (även om jag i ärlighetens namn inte kan se att det har blivit så stor skillnad än, i alla fall inte på deras hemsida).
I min värld är de här tidningarna tidskriftsmarknadens svar på Ny Demokrati. Kortlivade populister som apellerar till människors lägsta sidor. Dragningskraften var nog mest att de vågade vara så politiskt inkorrekta. Typ "Äntligen någon som vågar säga rakt ut att det grabbar helst av allt vill är att kolla på nakna silikonbrudar", jfr. "Äntligen nån som vågar säga rakt ut att invandrare stjäl".
Som tur är verkar det som att människor så småningom vaknar upp och inser att sanningen inte är så enkel. När nyhetens behag väl har lagt sig så är väl allt man har kvar en helårsprenumeration på en kass tidning eller en samling galningar i riksdan. Och en unken känsla av chauvinism, fördomar och förlegad människosyn.
En liten hård kärna av osäkra människor kommer väl att fortsätta hävda att Café var bättre innan det blev en modetidning och att Ny Demokrati hade rätt. Men förhoppningsvis blir de färre och färre.
I min värld är de här tidningarna tidskriftsmarknadens svar på Ny Demokrati. Kortlivade populister som apellerar till människors lägsta sidor. Dragningskraften var nog mest att de vågade vara så politiskt inkorrekta. Typ "Äntligen någon som vågar säga rakt ut att det grabbar helst av allt vill är att kolla på nakna silikonbrudar", jfr. "Äntligen nån som vågar säga rakt ut att invandrare stjäl".
Som tur är verkar det som att människor så småningom vaknar upp och inser att sanningen inte är så enkel. När nyhetens behag väl har lagt sig så är väl allt man har kvar en helårsprenumeration på en kass tidning eller en samling galningar i riksdan. Och en unken känsla av chauvinism, fördomar och förlegad människosyn.
En liten hård kärna av osäkra människor kommer väl att fortsätta hävda att Café var bättre innan det blev en modetidning och att Ny Demokrati hade rätt. Men förhoppningsvis blir de färre och färre.
tisdag 23 oktober 2007
En ohelig allians av knasbollar
Egentligen vill man ju inte uppmärksamma eländet, men jag kan inte låta bli att säga nåt om den här Rädda äktenskapet-kampanjen som pågår just nu. En ohelig (no pun intended) allians av frikyrkopastorer, avdankade fotbollsspelare och f.d. programledare har tydligen fått stora skälvan och kokat ihop det här lika korkade som obehagliga korståget mot könsneutrala äktenskap. Bildlösningen i annonserna är på en nivå som får mig att tänka på det där klassiska riksdagstalet av Ny Demokratis John Bouvin. (Ni vet, när han med händerna försökte demonstrera att homosexuella relationer i praktiken är omöjliga. Om ni har glömt det finns det, om än ytterst bristfälligt, återgivet här, under "Anförande 102" .)
Tanken bakom kampanjen verkar också vara ungefär så förvirrad som man kunde tänka sig. Någon generalsekretare som säger sig stå bakom kampanjen säger att den genomförs med anledning av moderaternas kommande stämma där man ska diskutera könsneutrala äktenskap. “Det har inte någonting med moderaternas partistämma att göra”, säger Anna Maria Corazza-Bildt som deltar i uppropet.
Även SL:s argumentation om varför de väljer att upplåta plats till kampanjen låter i mina öron aningen förvirrad. Tror man verkligen att människor känner sig mindre kränkta av den här kampanjen än vad de gjorde när Lindex ville använda ordet “boobs” i sin bh-kampanj? Då tyckte man att det var okej att visa de halvnakna kvinnor, men menade att texten skulle göra människor “illa berörda”. Nu säger man att man att man har en skyldighet att se till så att “opinionsbildningen kan ske”, samtidigt som annonssäljbolaget säger att de är förbjudna att ta in annonser med åsikter som går emot kollektivtrafik (här). Jag skulle inte vilja den person på SL som ska sitta och göra de här bedömningarna i framtiden.
Skönt i alla fall att se att politiker från flera olika läger tar avstånd från eländet. (Mp säger att kampanjen är “diskriminerande”, och Muf kallar den “läskig”.)
Tanken bakom kampanjen verkar också vara ungefär så förvirrad som man kunde tänka sig. Någon generalsekretare som säger sig stå bakom kampanjen säger att den genomförs med anledning av moderaternas kommande stämma där man ska diskutera könsneutrala äktenskap. “Det har inte någonting med moderaternas partistämma att göra”, säger Anna Maria Corazza-Bildt som deltar i uppropet.
Även SL:s argumentation om varför de väljer att upplåta plats till kampanjen låter i mina öron aningen förvirrad. Tror man verkligen att människor känner sig mindre kränkta av den här kampanjen än vad de gjorde när Lindex ville använda ordet “boobs” i sin bh-kampanj? Då tyckte man att det var okej att visa de halvnakna kvinnor, men menade att texten skulle göra människor “illa berörda”. Nu säger man att man att man har en skyldighet att se till så att “opinionsbildningen kan ske”, samtidigt som annonssäljbolaget säger att de är förbjudna att ta in annonser med åsikter som går emot kollektivtrafik (här). Jag skulle inte vilja den person på SL som ska sitta och göra de här bedömningarna i framtiden.
Skönt i alla fall att se att politiker från flera olika läger tar avstånd från eländet. (Mp säger att kampanjen är “diskriminerande”, och Muf kallar den “läskig”.)
Nu blir det äntligen lite stil på landslaget
Saxat från svenskfotboll.se:
Landström ny i OS-kvalet
Sverige och Danmark gör i november upp i två matcher om en biljett till OS 2008, det första mötet spelas 8 november på Viborg Stadion. En debutant får chansen: Jessica Landström från Hammarby.
- Jessica har vi haft ögonen på ett tag och hon har fortsatt att prestera bra i Allsvenskan i höst och är värd sin chans. En snabb, stor spelare med bra huvudspel och som gjort stora framsteg, säger förbundskaptenen Thomas Dennerby.
Landström har spelat nio matcher i U21-landslaget och gjort tre mål.
Landström ny i OS-kvalet
Sverige och Danmark gör i november upp i två matcher om en biljett till OS 2008, det första mötet spelas 8 november på Viborg Stadion. En debutant får chansen: Jessica Landström från Hammarby.
- Jessica har vi haft ögonen på ett tag och hon har fortsatt att prestera bra i Allsvenskan i höst och är värd sin chans. En snabb, stor spelare med bra huvudspel och som gjort stora framsteg, säger förbundskaptenen Thomas Dennerby.
Landström har spelat nio matcher i U21-landslaget och gjort tre mål.
måndag 22 oktober 2007
Det är vi som är problemet...
City toppar idag med att kvinnorna är redo att ta över efter århundranden av gubbvälde. Onekligen en glad rubrik att börja veckan med. Fortfarande tryter dock mitt tålamod dock alldeles för ofta när det gäller rätten alla gubbar tar sig att hela tiden representera, ta plats och helt oresonligt ta ordet i samtliga sammanhang.
Därför börjar jag denna vecka med ett inlägg om normer som förgör!
Om du är VD för ett svenskt börsbolag är det idag större sannolikhet att du heter Göran än att du är kvinna. 2% av VD:arna är kvinnor och 3% heter Göran. Det obetalda arbetet i hemmet utförs fortfarande till överlägset största delen av kvinnor, löneskillnaderna är stora och föräldraledigheten är till största delen en mammaledighet.
Det är idag politiskt korrekt i i princip alla läger att fördöma de här könsorättvisorna. Men kruxet är att strukturerna upprätthålls av oss själva och att det ofta är förtvivlat svårt att gå emot. Hur reagerar vi när en pappa säger: -”Jag var hemma i fem veckor med vår dotter men det var ingenting för mig. Du vet, sitta i sandlådan, nej, det var inte min grej”. Pröva samma uttalande men byt ut pappa mot mamma. Hur känner vi för en sådan mamma?
Och bilden av hur man får vara som flicka och pojke är fortfarande otroligt svår att rucka på. En flicka som spelar fotboll, är duktig på konstruktionslek är en ”pojkflicka” och de flesta ser det som något positivt. Pröva pojken som är försiktig, vill klä sig i vackra, glittriga kläder och älskar att dansa balett, det är inte lika självklart positivt med en ”flickpojke”.
Normen för vad som är en människa utgår fortfarande från den vita, heterosexuella medelklassmannen. Allt annat som inte är det måste beskrivas som avvikande och ges ett tillägg:
- fotboll kontra tjejfotboll
- läkaren kontra den kvinnliga läkaren
- 35-åringen kontra den 35-åriga kvinnan
Vi är alla en del av de här normerna och värderingarna. Om saker och ting ska kunna förändras på allvar måste vi börja skärskåda oss själva. Vi måste ta reda på hur vi är med och bevarar könsroller. Vi måste få syn på våra egna värderingar för att kunna göra något åt dem och för att ge alla människor samma möjligheter att utvecklas till sin fulla potential. Alla borde få pröva att vara flicka och pojke på hundra olika sätt och sedan själv välja hur man vill vara.
***
Bröllopet gick för övrigt jättebra. Som tur var har jag ju rutiner att hålla ihop stora ”events”... Även om det här var en aningen mer känslofylld och tårdrypande aktivitet än vanligt, med kärlek som huvudtema. Det var en fantastisk tillställning, och bruden lyste allra mest. Förutom min egen brud då.
Därför börjar jag denna vecka med ett inlägg om normer som förgör!
Om du är VD för ett svenskt börsbolag är det idag större sannolikhet att du heter Göran än att du är kvinna. 2% av VD:arna är kvinnor och 3% heter Göran. Det obetalda arbetet i hemmet utförs fortfarande till överlägset största delen av kvinnor, löneskillnaderna är stora och föräldraledigheten är till största delen en mammaledighet.
Det är idag politiskt korrekt i i princip alla läger att fördöma de här könsorättvisorna. Men kruxet är att strukturerna upprätthålls av oss själva och att det ofta är förtvivlat svårt att gå emot. Hur reagerar vi när en pappa säger: -”Jag var hemma i fem veckor med vår dotter men det var ingenting för mig. Du vet, sitta i sandlådan, nej, det var inte min grej”. Pröva samma uttalande men byt ut pappa mot mamma. Hur känner vi för en sådan mamma?
Och bilden av hur man får vara som flicka och pojke är fortfarande otroligt svår att rucka på. En flicka som spelar fotboll, är duktig på konstruktionslek är en ”pojkflicka” och de flesta ser det som något positivt. Pröva pojken som är försiktig, vill klä sig i vackra, glittriga kläder och älskar att dansa balett, det är inte lika självklart positivt med en ”flickpojke”.
Normen för vad som är en människa utgår fortfarande från den vita, heterosexuella medelklassmannen. Allt annat som inte är det måste beskrivas som avvikande och ges ett tillägg:
- fotboll kontra tjejfotboll
- läkaren kontra den kvinnliga läkaren
- 35-åringen kontra den 35-åriga kvinnan
Vi är alla en del av de här normerna och värderingarna. Om saker och ting ska kunna förändras på allvar måste vi börja skärskåda oss själva. Vi måste ta reda på hur vi är med och bevarar könsroller. Vi måste få syn på våra egna värderingar för att kunna göra något åt dem och för att ge alla människor samma möjligheter att utvecklas till sin fulla potential. Alla borde få pröva att vara flicka och pojke på hundra olika sätt och sedan själv välja hur man vill vara.
***
Bröllopet gick för övrigt jättebra. Som tur var har jag ju rutiner att hålla ihop stora ”events”... Även om det här var en aningen mer känslofylld och tårdrypande aktivitet än vanligt, med kärlek som huvudtema. Det var en fantastisk tillställning, och bruden lyste allra mest. Förutom min egen brud då.
fredag 19 oktober 2007
Slavlekar och bröllopsklockor
Läste i Metro om en ny lek som går ut på att vissa elever utses till “slavar” åt andra. Helt sjukt. Och ännu ett exempel på att mobbningen hela tiden tar sig nya uttryck, och att kampen aldrig är slutgiltigt vunnen. Tyvärr.
***
På den gladare sidan ska jag på bröllop i helgen. Vid ett svagt ögonblick har jag dessutom tackat ja till att vara toastmaster. Ska bli kul, även om det just nu är rätt stressigt att få ihop allting. Den prestationsångest man kan drabbas av på jobbet är verkligen ingenting mot den som kommer över en när man ska göra nåt för en nära kompis. Det måste bli perfekt...
torsdag 18 oktober 2007
Mamma är större än Britney
Jag skrev tidigare att jag väntade på att få ta del av en ny stor undersökning om ungas (15-25 år) medie- och kommunikationsvanor. Nu har jag fått den, och den har väl inte direkt fått mig att revidera allt jag trodde sen tidigare. Men några saker fick mig att höja litegrann på ögonbrynen:
• När man frågar ungdomar vem de ser upp till och har som förebild är det absolut vanligaste svaret någon i familjen. Känns ganska trösterikt och kanske lite förvånande att mamma är en större hjälte än Britney eller Paris.
• Det går fort när ett medium börjar kännas passé. Lunarstorm kommer nu bara på åttonde plats när ungdomarna själva ska svara på vilka sajter de besöker mest. Youtube är överlägsen etta. Så många som 3 av 10 säger att de tidigare har använt Lunarstorm men har lagt av. Däremot verkar de som faktiskt är kvar vara väldigt lojala och sätter stort värde på Lunarstorm.
• Vecko- och månadstidningar står inte särskilt högt i kurs. Bara några få procent anger tidningar som Vecko-Revyn och Cosmo som de tidningar de läser mest. I stället är dagstidningar helt dominerande. (Av veckotidningar som man ändå läser är det också lite intressant att Illustrerad Vetenskap, alltså inte Moore eller Slitz, hamnar överlägset högst bland killarna.)
• När man frågar ungdomar vem de ser upp till och har som förebild är det absolut vanligaste svaret någon i familjen. Känns ganska trösterikt och kanske lite förvånande att mamma är en större hjälte än Britney eller Paris.
• Det går fort när ett medium börjar kännas passé. Lunarstorm kommer nu bara på åttonde plats när ungdomarna själva ska svara på vilka sajter de besöker mest. Youtube är överlägsen etta. Så många som 3 av 10 säger att de tidigare har använt Lunarstorm men har lagt av. Däremot verkar de som faktiskt är kvar vara väldigt lojala och sätter stort värde på Lunarstorm.
• Vecko- och månadstidningar står inte särskilt högt i kurs. Bara några få procent anger tidningar som Vecko-Revyn och Cosmo som de tidningar de läser mest. I stället är dagstidningar helt dominerande. (Av veckotidningar som man ändå läser är det också lite intressant att Illustrerad Vetenskap, alltså inte Moore eller Slitz, hamnar överlägset högst bland killarna.)
onsdag 17 oktober 2007
I skuggan av De Stora Männen
Tisdag, hearing i riksdagen inför införandet av jobbgaranti för ingdomar.
Jag träder in i de flotta lokalerna och känner ett sting av längtan tillbaka till min tid på Regeringskansliet då jag var här oftare. Går efter "de stora männen" dvs mina kolleger från högsta ledningen in i första kammarsalen och möts där direkt av en kvinna i min egen ålder. Hon håller fram handen och skakar hejande med mina manliga kolleger men sen tvärvänder hon mot nästa sällskap.
Jag vet inte om hon är halvblind eller bara slarvig men tyvärr får jag känslan av att hon tror att jag är en ung oviktigt person som försvinner i skuggan av två äldre kostymklädda män. Får gå fram och markera att man naturligtvis måste hälsa på alla, säger inget men sträcker fram handen och ler, hon fattar nog vinken. Själv vägrar jag som vanligt att följa någon slags manskod och slita på mig en svart kostym för att få människor runt om kring att känna sig trygga.
Efter denna inledande fas av besöket i riksdagen följer några spännande timmar med korta föredragningar med intressanta och kloka frågeställningar från arbetsutskottet. Ungdomsstyrelsens Inger Ashing gör starkast intryck på mig, inte bara för att hon är den enda yngre kvinnan utan kostym, det hon säger är klokt och utgår hela tiden från ungdomarnas perspektiv. Det är lätt att man i dessa formella sammanhang glömmer bort människan bakom all statistik, utredningar och siffror.
Det är en lärande förmiddag utifrån många aspekter. Kan dock inte sluta fundera på hur man kan samlas den 16 oktober för att få input på jobbgarantin som ska börja fungera den 1 december. Framförhållning, någon?
Jag träder in i de flotta lokalerna och känner ett sting av längtan tillbaka till min tid på Regeringskansliet då jag var här oftare. Går efter "de stora männen" dvs mina kolleger från högsta ledningen in i första kammarsalen och möts där direkt av en kvinna i min egen ålder. Hon håller fram handen och skakar hejande med mina manliga kolleger men sen tvärvänder hon mot nästa sällskap.
Jag vet inte om hon är halvblind eller bara slarvig men tyvärr får jag känslan av att hon tror att jag är en ung oviktigt person som försvinner i skuggan av två äldre kostymklädda män. Får gå fram och markera att man naturligtvis måste hälsa på alla, säger inget men sträcker fram handen och ler, hon fattar nog vinken. Själv vägrar jag som vanligt att följa någon slags manskod och slita på mig en svart kostym för att få människor runt om kring att känna sig trygga.
Efter denna inledande fas av besöket i riksdagen följer några spännande timmar med korta föredragningar med intressanta och kloka frågeställningar från arbetsutskottet. Ungdomsstyrelsens Inger Ashing gör starkast intryck på mig, inte bara för att hon är den enda yngre kvinnan utan kostym, det hon säger är klokt och utgår hela tiden från ungdomarnas perspektiv. Det är lätt att man i dessa formella sammanhang glömmer bort människan bakom all statistik, utredningar och siffror.
Det är en lärande förmiddag utifrån många aspekter. Kan dock inte sluta fundera på hur man kan samlas den 16 oktober för att få input på jobbgarantin som ska börja fungera den 1 december. Framförhållning, någon?
tisdag 16 oktober 2007
Fällda!!
Nu vet vi att det inte går att gömma sig bakom spelad dumhet och insinuationer om lössläppta tjejer längre.
Jag tror att domen idag leder till att fler tjejer vågar och orkar göra en polisanmälan om de blir utsatta för liknande övergrepp. Tror också att dagens dom har bidragit till att omständigheter som tidigare låg i en juridisk gråzon nu tydligt markerats som brottsligt i våldtäktsmål. Det spelar ingen roll om de är dina vänner, om ni haft sex förut, att du är full eller har utmanade kläder. Den som inte respekterar ett nej utan chansar på att en person nog vill ha sex riskerar väldigt mycket. Det handlar om att tänka igenom sitt agerande och fundera på om de kan upplevas som hotfullt, förnedrande eller negativt. Om du är tveksam är det din skyldighet att ta reda på hur det ligger till för att vara säker på att du inte begår ett sexuellt övergrepp.
Allt för många gånger de senaste åren har killar som anmälts för våldtäkt frikänts för att tjejens berättelse inte går att styrka eller tillskrivs låg trovärdighet. I många fall verkar man inte använt sunt förnuft utan enbart fokuserat på att det inte är helt uteslutet att tjejen ville ha sex med tio killar i en källare, och att anledningen till att hon inte gjorde mer motstånd kan bero på att hon var medvetslös av alkohol men det är inte helt säkert. Kom igen!
Jag är så glad att tjejen som anmälde de två killarna idag fick sin upprättelse och en tydlig signal från samhället att den här typen av brott inte accepteras.
Jag tror att domen idag leder till att fler tjejer vågar och orkar göra en polisanmälan om de blir utsatta för liknande övergrepp. Tror också att dagens dom har bidragit till att omständigheter som tidigare låg i en juridisk gråzon nu tydligt markerats som brottsligt i våldtäktsmål. Det spelar ingen roll om de är dina vänner, om ni haft sex förut, att du är full eller har utmanade kläder. Den som inte respekterar ett nej utan chansar på att en person nog vill ha sex riskerar väldigt mycket. Det handlar om att tänka igenom sitt agerande och fundera på om de kan upplevas som hotfullt, förnedrande eller negativt. Om du är tveksam är det din skyldighet att ta reda på hur det ligger till för att vara säker på att du inte begår ett sexuellt övergrepp.
Allt för många gånger de senaste åren har killar som anmälts för våldtäkt frikänts för att tjejens berättelse inte går att styrka eller tillskrivs låg trovärdighet. I många fall verkar man inte använt sunt förnuft utan enbart fokuserat på att det inte är helt uteslutet att tjejen ville ha sex med tio killar i en källare, och att anledningen till att hon inte gjorde mer motstånd kan bero på att hon var medvetslös av alkohol men det är inte helt säkert. Kom igen!
Jag är så glad att tjejen som anmälde de två killarna idag fick sin upprättelse och en tydlig signal från samhället att den här typen av brott inte accepteras.
I pressen
Ett gäng tidningar, bland andra City och GP har uppmärksammat att vi har startat en Framtidstelefon. Glatt! (Försökte plugga Framtidstelefonen när jag blev intervjuad av DN också, men det kom inte med i artikeln.)
Förhoppningsvis leder uppmärksamheten till att vi får ännu fler samtal nu. Efter att artiklarna skrevs har ansökningstiden för högskolan förlängts fram till den 18/10, så därför har vi förlängt Framtidstelefonen till dess också.
Förhoppningsvis leder uppmärksamheten till att vi får ännu fler samtal nu. Efter att artiklarna skrevs har ansökningstiden för högskolan förlängts fram till den 18/10, så därför har vi förlängt Framtidstelefonen till dess också.
Mycket snack...
Nåt som verkligen tröttar ut mig är diskussionen om könsneutralt äktenskap, såg att DN nyligen hade en tvåsidig artikel i ämnet. Hur kan den här frågan fortfarande väcka så mkt debatt och känslor? Det gör mig galen. Kärlek är kärlek och äktenskap är till för den som vill och har lust.
måndag 15 oktober 2007
Gatuvåldet
I fredags fylldes Kungsträdgården av över 12 000 människor som var där för att demonstrera mot våldet, på Facebook har mer än 80 000 människor blivit medlemmar i en grupp mot gatuvåldet och på Aftonbladet.se har drygt 160 000 tänt ett ljus för att visa sin avsky mot gatuvåldet. Alla dessa siffror är bevis på att människor runt om i Sverige fått nog av det meningslösa gatuvåldet och inte tänker acceptera att leva i ett samhälle där ungdomar misshandlar varandra till döds för skitsaker. Jag hoppas och tror att alla manifestationer som Robert Campogiani tragiska död gett upphov till faktiskt kan leda till något gott vilket gör att min ilska och frustrationen sakta byts mot hopp om en bättre framtid.
Slutligen vill jag bara säga några ord om Anton Abele. Anton är 15 år och var på festen som slutade med dödsmisshandeln av Robert Campogiani. Han är också initiativtagaren till fredagens manifestation i kungsan och ligger även bakom uppropet på Facebook. Hans engagemang och handlingskraft visar att en person kan göra stor skillnad. Alla förändringar börjar på personlig nivå och det Anton gjort är värt, om inte Nobels fredpris, så i alla fall den djupaste respekt.
Slutligen vill jag bara säga några ord om Anton Abele. Anton är 15 år och var på festen som slutade med dödsmisshandeln av Robert Campogiani. Han är också initiativtagaren till fredagens manifestation i kungsan och ligger även bakom uppropet på Facebook. Hans engagemang och handlingskraft visar att en person kan göra stor skillnad. Alla förändringar börjar på personlig nivå och det Anton gjort är värt, om inte Nobels fredpris, så i alla fall den djupaste respekt.
fredag 12 oktober 2007
Valtider
På måndag är sista dagen att välja kurs till högskolan. Jag vet hur det är att sitta och slå i kurskataloger med stigande desperation, jag var där själv för inte så länge sen. Juristlinjen eller filmvetenskap? Följa sitt hjärta eller planera karriärstrategiskt? Ska man utgå från vad som är enklast komma in på? Ska man plugga över huvud taget eller ska man försöka få ett jobb direkt i stället? Tre dagar kvar… två dagar… en…
Jag kom att tänka på den här valsituationen igen när jag skulle välja pensionsfonder. Situationerna har en del likheter – det är nästan omöjligt att överblicka alla valmöjligheter och möjliga utfall. Det enda man vet är att man måste välja, och att valet kan bli väldigt viktigt.
För de utbildningsval vi gör – särskilt de tidigaste valen – får stor betydelse för våra liv. Och det är inte bara hur vi väljer som spelar roll, utan också när. För den som väntar ett år med att påbörja studierna beräknas det exempelvis ta 10 år att ”komma ikapp” lönemässigt. I rena pengar kan det handla om ungefär 100.000 kronor i förlorad inkomst.
Tyvärr är det ju också nästan omöjligt att ge några generella råd om hur man ska välja. Men ett tips till osäkra högskoleväljare kan vara att tänka just som om det handlade om pensionsfonder. Eller som om man hade kommit över en summa pengar som ska investeras. Avkastningen är det man ska leva på de närmaste åren, kanske hela livet.
Frågorna man behöver ställa sig blir då ungefär de som en fondförvaltare eller pensionsrådgivare skulle ställa:
• Hur mycket är du beredd att investera? (Dels i tid och arbetsinsats, men också ekonomiskt i form av exempelvis studielån och förlorad inkomst.)
• Vilken avkastning siktar du på? (Är det bara drömjobbet som gäller? Eller nöjer du dig med att komma in på arbetsmarknaden för att sedan ta dig vidare?)
• Hur stora risker vill du ta? (Är du beredd att satsa allt på ett kort för att så snabbt som möjligt ta dig till drömjobbet? Eller väljer du hellre en tryggare väg med en bred utbildning som kan ge avkastning på lång sikt?)
Och precis som att man kanske skulle rådfråga banken inför en stor investering vill jag slå ett slag för att ta professionell hjälp inför högskolevalet. I år har vi som sagt öppnat en Framtidstelefon på 0771-416 416 för att besvara frågor inför högskolevalet. Och om man fortfarande går på gymnasiet finns förmodligen också någon studie och yrkesvägledare man kan prata med. Utnyttja henne eller honom!
Själv valde jag en lågriskinvestering – jag satsade på fristående kurser i teoretiska ämnen. De ledde inte omedelbart till jobb, men har gett en grund som jag har byggt vidare på längs vägen.
Jag kom att tänka på den här valsituationen igen när jag skulle välja pensionsfonder. Situationerna har en del likheter – det är nästan omöjligt att överblicka alla valmöjligheter och möjliga utfall. Det enda man vet är att man måste välja, och att valet kan bli väldigt viktigt.
För de utbildningsval vi gör – särskilt de tidigaste valen – får stor betydelse för våra liv. Och det är inte bara hur vi väljer som spelar roll, utan också när. För den som väntar ett år med att påbörja studierna beräknas det exempelvis ta 10 år att ”komma ikapp” lönemässigt. I rena pengar kan det handla om ungefär 100.000 kronor i förlorad inkomst.
Tyvärr är det ju också nästan omöjligt att ge några generella råd om hur man ska välja. Men ett tips till osäkra högskoleväljare kan vara att tänka just som om det handlade om pensionsfonder. Eller som om man hade kommit över en summa pengar som ska investeras. Avkastningen är det man ska leva på de närmaste åren, kanske hela livet.
Frågorna man behöver ställa sig blir då ungefär de som en fondförvaltare eller pensionsrådgivare skulle ställa:
• Hur mycket är du beredd att investera? (Dels i tid och arbetsinsats, men också ekonomiskt i form av exempelvis studielån och förlorad inkomst.)
• Vilken avkastning siktar du på? (Är det bara drömjobbet som gäller? Eller nöjer du dig med att komma in på arbetsmarknaden för att sedan ta dig vidare?)
• Hur stora risker vill du ta? (Är du beredd att satsa allt på ett kort för att så snabbt som möjligt ta dig till drömjobbet? Eller väljer du hellre en tryggare väg med en bred utbildning som kan ge avkastning på lång sikt?)
Och precis som att man kanske skulle rådfråga banken inför en stor investering vill jag slå ett slag för att ta professionell hjälp inför högskolevalet. I år har vi som sagt öppnat en Framtidstelefon på 0771-416 416 för att besvara frågor inför högskolevalet. Och om man fortfarande går på gymnasiet finns förmodligen också någon studie och yrkesvägledare man kan prata med. Utnyttja henne eller honom!
Själv valde jag en lågriskinvestering – jag satsade på fristående kurser i teoretiska ämnen. De ledde inte omedelbart till jobb, men har gett en grund som jag har byggt vidare på längs vägen.
torsdag 11 oktober 2007
Framåt uppåt
Såg att Shortcut har listat undertecknad som en av årets "Uppstickare". Enligt programförklaringen betyder det att jag är en av "100 unga kvinnor och män som formar framtidens Sverige". Vilket ansvar.
Å ena sidan har jag en bit kvar till toppen av listan, men å andra sidan räknas man tydligen som ung fram till 40, så det finns lite tid kvar att klättra...
Å ena sidan har jag en bit kvar till toppen av listan, men å andra sidan räknas man tydligen som ung fram till 40, så det finns lite tid kvar att klättra...
onsdag 10 oktober 2007
Stolt
När man jobbar på AMS blir man rätt luttrad när det gäller vad tidningarna skriver om den egna arbetsplatsen. Men vissa dagar slår man upp tidningen och känner sig stolt över att vara en del av AMS. Idag är en sådan dag. Jag tänker på det som skrivs idag om rekryteringsträffen för "nyanlända svenskar" på Expo, bland annat här och här. Arbetsförmedlingen när den är som bäst.
tisdag 9 oktober 2007
On the radio 2
Var med i SR Metropol angående att Clarion Hotel ordnar en talangjakt för att tillsätta nya receptionister, städare, servitriser. Varje person får två minuter på sig att göra en "audition" för jobbet på Idol-manér.
Jag tycker verkligen att det är hög tid att företag vågar testa lite nya grepp, rekryteringsprocesser är allt som oftast en fruktansvärt traditionell och tråkig process. Är det verkligen säkert att det måste gå till precis som det alltid har gjort när man söker personal? Jag tror tvärtom att det kommer bli helt nödvändigt för arbetsgivare att tänka till lite och sticka ut för att få kandidater till sina jobb. Idag är det inte längre så att det står massor med kompetent arbetskraft med mössan i handen och bara väntar på att "få jobb".
Jag fick frågan om det verkligen är rättvist att de arbetssökande ska bedömas på en tvåminuterspresentation. Men hur rättvist är det att någon ska bedöma vem man är genom att kolla på ens cv i 30 sekunder? De allra flesta arbetsgivare som man frågar säger att de värderar sökandes personlighet högre än meriter, och hur väl lär man känna någons personlighet genom att ögna igenom ett cv?
Jag tror och hoppas att vi kommer att få se mer av rekryteringar framöver där det inte bara är förmågan att skriva cv som avgör om man går vidare till intervju. Det behöver ju i och för sig inte betyda att alla ska ordna talangjakter. En lite enklare variant skullle ju exempelvis vara att man uppmanar de sökande att spela in en video-cv och lägga upp på youtube istället för att skicka in massa papper. Miljövänligt, om inte annat.
Jag tycker verkligen att det är hög tid att företag vågar testa lite nya grepp, rekryteringsprocesser är allt som oftast en fruktansvärt traditionell och tråkig process. Är det verkligen säkert att det måste gå till precis som det alltid har gjort när man söker personal? Jag tror tvärtom att det kommer bli helt nödvändigt för arbetsgivare att tänka till lite och sticka ut för att få kandidater till sina jobb. Idag är det inte längre så att det står massor med kompetent arbetskraft med mössan i handen och bara väntar på att "få jobb".
Jag fick frågan om det verkligen är rättvist att de arbetssökande ska bedömas på en tvåminuterspresentation. Men hur rättvist är det att någon ska bedöma vem man är genom att kolla på ens cv i 30 sekunder? De allra flesta arbetsgivare som man frågar säger att de värderar sökandes personlighet högre än meriter, och hur väl lär man känna någons personlighet genom att ögna igenom ett cv?
Jag tror och hoppas att vi kommer att få se mer av rekryteringar framöver där det inte bara är förmågan att skriva cv som avgör om man går vidare till intervju. Det behöver ju i och för sig inte betyda att alla ska ordna talangjakter. En lite enklare variant skullle ju exempelvis vara att man uppmanar de sökande att spela in en video-cv och lägga upp på youtube istället för att skicka in massa papper. Miljövänligt, om inte annat.
On the radio
Nordea ska tydligen presentera en undersökning om ungdomars ekonomi idag. Blev med anledning av det uppringd av en reporter på Ekot som undrade om jag inte tycker att det är förvånande att var fjärde tonåring arbetar extra vid sidan av sina studier.
Svarade att det gör jag verkligen inte. Jag är snarare förvånad att det inte är fler. Vi får in jättemycket deltidsarbeten till Arbetsförmedlingen nu. Och ur studenternas perspektiv förstår jag verkligen att man vill ha lite mer pengar och frihet under studietiden. Dessutom är det självklart ett utmärkt sätt att se till att man har lite arbetslivserfarenhet innan man går ut skolan. Jag vill verkligen rekommendera det till alla som har möjlighet.
Reportern lät dock inte helt nöjd med mitt svar, är rädd att jag sabbade hans vinkel.
Svarade att det gör jag verkligen inte. Jag är snarare förvånad att det inte är fler. Vi får in jättemycket deltidsarbeten till Arbetsförmedlingen nu. Och ur studenternas perspektiv förstår jag verkligen att man vill ha lite mer pengar och frihet under studietiden. Dessutom är det självklart ett utmärkt sätt att se till att man har lite arbetslivserfarenhet innan man går ut skolan. Jag vill verkligen rekommendera det till alla som har möjlighet.
Reportern lät dock inte helt nöjd med mitt svar, är rädd att jag sabbade hans vinkel.
söndag 7 oktober 2007
Äntligen seger!
Så UNDERBART!! Det kunde ha blivit en ödesmatch för Hammarby mot QBIK idag på Kanalplan! Matchen handlade om att hänga kvar i allsvenskan, japp så illa var det! Hammarby började med en usel första halvlek, QBIK ledde med ett mål i paus och jag mådde illa av nervositet. I andra halvlek vände spelet och Hammarby kom äntligen fram i anfall efter efterlängtat anfall. Nr 9 spelade fantastiskt och gjorde 1-1-målet. I 85:e minuten kom Hammarbys andra mål efter ett grymt inlägg av nr 9. Hammarby vann och platsen i Allsvenskan är med största sannolikhet säkrad. *phu*
Vilken eftermiddag!
fredag 5 oktober 2007
Du måste leda dig själv innan du kan leda andra
Är mitt uppe i en ovanligt spännande ledarskaps- och chefsutbildning. Jag är generellt rätt skeptiskt till ledarskapsutbildningar, har gått en del med varierat innehåll kan man lugnt påstå. Men den här känns faktiskt riktigt bra.
Kursdagarna börjar i ottan och slutar sent på kvällen och hela natten snurrar tankarna runt i huvudet. Det handlar mest om att hitta sin inre kompass och de värderingar som driver en att kunna vara en sann och ärlig ledare. Att hitta fokus och förmåga att prioritera. Att hinna stanna upp och reflektera, hinna tänka och landa i allt jag gör dagligen. Vardagen går i en sån oerhörd hastighet med ständiga krav på leverans. De här dagarna får jag fylla på istället, lyssna och lära. Det kommer jag att ta med mig in i vardagen på måndag. Kom och möt en lugnare Sara! *skratt*
Kursdagarna börjar i ottan och slutar sent på kvällen och hela natten snurrar tankarna runt i huvudet. Det handlar mest om att hitta sin inre kompass och de värderingar som driver en att kunna vara en sann och ärlig ledare. Att hitta fokus och förmåga att prioritera. Att hinna stanna upp och reflektera, hinna tänka och landa i allt jag gör dagligen. Vardagen går i en sån oerhörd hastighet med ständiga krav på leverans. De här dagarna får jag fylla på istället, lyssna och lära. Det kommer jag att ta med mig in i vardagen på måndag. Kom och möt en lugnare Sara! *skratt*
torsdag 4 oktober 2007
Sorgligt
Så har det kommit nya siffror på att självmorden bland unga tjejer ökar. Igen. Så oerhört jävla sorgligt.
Ungas psykiska ohälsa viftas ibland bort med att det skulle ha blivit trendigt att vara deprimerad, att det finns en må-dåligt-kult bland unga idag. Jag ska inte säga att påståendet är gripet ur luften, men det måste vara uppenbart för alla att det finns betydligt djupare problem än så. En ung människa tar inte livet av sig för att det är trendigt.
Jag har hört larmrapporter för många gånger för att tro att just den här kommer att leda till några revolutionerande samhällsförändringar. Men nån gång måste väl alla känna att nu får det fan vara nog? Känna att vi inte kan ha ett samhälle där den sociala utslagningen och stressen att leva upp till orimliga ideal bli så stor att fler och fler unga människor helt enkelt inte orkar leva? Eller?
Ungas psykiska ohälsa viftas ibland bort med att det skulle ha blivit trendigt att vara deprimerad, att det finns en må-dåligt-kult bland unga idag. Jag ska inte säga att påståendet är gripet ur luften, men det måste vara uppenbart för alla att det finns betydligt djupare problem än så. En ung människa tar inte livet av sig för att det är trendigt.
Jag har hört larmrapporter för många gånger för att tro att just den här kommer att leda till några revolutionerande samhällsförändringar. Men nån gång måste väl alla känna att nu får det fan vara nog? Känna att vi inte kan ha ett samhälle där den sociala utslagningen och stressen att leva upp till orimliga ideal bli så stor att fler och fler unga människor helt enkelt inte orkar leva? Eller?
tisdag 2 oktober 2007
Tankar om att kommunicera med unga
Det blir allt mer populärt bland konsulter, byråer och andra självutnämnda experter att uttala sig tvärsäkert om hur man ”snackar med kidsen”. Många av dem verkar dessutom tro att de själva är i målgruppen trots att den tiden i själva verket har passerat med flera decennier.
Jag tycker själv att jag har byggt upp en ganska solid erfarenhet just vad gäller att kommunicera med unga. (Dels genom Avstamp som jag jobbar med nu, men också genom sådant som Friends, Flicka och Ett Sverige för barn.) Av den anledningen blir jag också rätt ofta tillfrågad om just hur man når ut till unga. Men jag blir allt mer medveten om att jag ofta famlar i mörkret och att jag måste lära mig på nytt varje dag.
Jag är ju inte 17 år själv längre (som sagt). Dessutom blir bruset från nya kommunikationskanaler högre varenda dag, och ingen grupp är så snabbrörlig (alt. fritänkande/illojal, välj det som passar) som just ungdomar. Det finns det faktiskt också rätt lite bra empirisk kunskap om ungas kommunikations- och medievanor. (Jag har haft några duster med Charlotta Gustafsson om det där på den tiden då hon var chefredaktör för Vecko-Revyn. Hon använde Orvesto-undersökningar för att bevisa att tidningen i princip bara hade 30-åriga läsare, rent nonsens såklart.)
Just nu sitter jag och väntar på en ny undersökning som på längden och tvären ska besvara var och hur unga människor kommunicerar just för ögonblicket (alla undersökningar på området blir ju som bäst ögonblicksbilder). Jag återkommer när jag har tagit del av den. Men till dess har jag - med risk för att göra mig till en av de självutnämnda experter som jag själv varnar för - några tankar om vad man bör tänka på om man vill få unga människor att lyssna, och tro, på vad man säger:
• Personliga möten är överlägsna all annan kommunikation. Det pratas idag ofta om interaktivitet som att det är något nytt. Men ingen interaktivitet kommer ju i närheten av den som uppstår öga mot öga.
• Prata begripligt, men tro inte att du själv är i målgruppen om du inte är det. Ungdomar förväntar sig inte att vi vuxna ska ha järnkoll på deras verklighet. Ju mer man anstränger sig för att vara den coola polaren, desto större risk att man istället uppfattas som den pinsamma morsan.
• Om man ska kommunicera via medier är icke-köpt utrymme nästan alltid bättre än köpt. Om det man har att säga är tillräckligt intressant för läsarna eller tittarna så behöver man ofta inte betala för att få säga det. Och är det inte tillräckligt intressant så kanske det heller inte är någon mening med att säga det. (Allra mest skeptisk är jag mot köpt material som är förklätt för att se ut som redaktionellt material - typ ”advertorials” och expertpaneler i TV där företag betalar för att vara med. Inte bara för att det är oetiskt, utan också för att jag är övertygad om att unga människor inte är dummare än att de känner på sig när det är fejk.)
• Lyssna på vad unga människor själva säger, men lyssna inte för noga. Det är inte säkert att en 17-åring kan berätta för dig hur du ska nå ut till andra 17-åringar. (Verkligheten för 17-åring på Östermalm behöver inte ha någonting att göra med hur den ser ut för en 17-åring i Övertorneå exempelvis. Dessutom vet jag av egen erfarenhet av det som ung väldigt lätt blir så att man svarar som man tror att man förväntas svara, för att vara duktig helt enkelt.)
• Mobilen – tro på hypen. Det blir lätt massa floskler om ny teknik när man pratar om att kommunicera med unga. Men tveklöst är mobiltelefonerna idag det helt dominerande kommunikationsverktyget framför allt för unga människor. Alla som på något sätt kan integrera mobiltelefonen i kommunikationen har mycket gratis.
Jag tycker själv att jag har byggt upp en ganska solid erfarenhet just vad gäller att kommunicera med unga. (Dels genom Avstamp som jag jobbar med nu, men också genom sådant som Friends, Flicka och Ett Sverige för barn.) Av den anledningen blir jag också rätt ofta tillfrågad om just hur man når ut till unga. Men jag blir allt mer medveten om att jag ofta famlar i mörkret och att jag måste lära mig på nytt varje dag.
Jag är ju inte 17 år själv längre (som sagt). Dessutom blir bruset från nya kommunikationskanaler högre varenda dag, och ingen grupp är så snabbrörlig (alt. fritänkande/illojal, välj det som passar) som just ungdomar. Det finns det faktiskt också rätt lite bra empirisk kunskap om ungas kommunikations- och medievanor. (Jag har haft några duster med Charlotta Gustafsson om det där på den tiden då hon var chefredaktör för Vecko-Revyn. Hon använde Orvesto-undersökningar för att bevisa att tidningen i princip bara hade 30-åriga läsare, rent nonsens såklart.)
Just nu sitter jag och väntar på en ny undersökning som på längden och tvären ska besvara var och hur unga människor kommunicerar just för ögonblicket (alla undersökningar på området blir ju som bäst ögonblicksbilder). Jag återkommer när jag har tagit del av den. Men till dess har jag - med risk för att göra mig till en av de självutnämnda experter som jag själv varnar för - några tankar om vad man bör tänka på om man vill få unga människor att lyssna, och tro, på vad man säger:
• Personliga möten är överlägsna all annan kommunikation. Det pratas idag ofta om interaktivitet som att det är något nytt. Men ingen interaktivitet kommer ju i närheten av den som uppstår öga mot öga.
• Prata begripligt, men tro inte att du själv är i målgruppen om du inte är det. Ungdomar förväntar sig inte att vi vuxna ska ha järnkoll på deras verklighet. Ju mer man anstränger sig för att vara den coola polaren, desto större risk att man istället uppfattas som den pinsamma morsan.
• Om man ska kommunicera via medier är icke-köpt utrymme nästan alltid bättre än köpt. Om det man har att säga är tillräckligt intressant för läsarna eller tittarna så behöver man ofta inte betala för att få säga det. Och är det inte tillräckligt intressant så kanske det heller inte är någon mening med att säga det. (Allra mest skeptisk är jag mot köpt material som är förklätt för att se ut som redaktionellt material - typ ”advertorials” och expertpaneler i TV där företag betalar för att vara med. Inte bara för att det är oetiskt, utan också för att jag är övertygad om att unga människor inte är dummare än att de känner på sig när det är fejk.)
• Lyssna på vad unga människor själva säger, men lyssna inte för noga. Det är inte säkert att en 17-åring kan berätta för dig hur du ska nå ut till andra 17-åringar. (Verkligheten för 17-åring på Östermalm behöver inte ha någonting att göra med hur den ser ut för en 17-åring i Övertorneå exempelvis. Dessutom vet jag av egen erfarenhet av det som ung väldigt lätt blir så att man svarar som man tror att man förväntas svara, för att vara duktig helt enkelt.)
• Mobilen – tro på hypen. Det blir lätt massa floskler om ny teknik när man pratar om att kommunicera med unga. Men tveklöst är mobiltelefonerna idag det helt dominerande kommunikationsverktyget framför allt för unga människor. Alla som på något sätt kan integrera mobiltelefonen i kommunikationen har mycket gratis.
Derby i höstmörkret
Efter en bra dag på jobbet rusar jag iväg för att se en träningsmatch mellan Hammarby och Djurgården, damer naturligtvis. Jag ser bara på damfotboll, herrfotboll suger.
Hammarby förlorar (som vanligt) och det är galet frustrerande... som alltid. Typiskt Hammarby, spelar hur bra som helst i första halvlek och i 44:e minuten släpper de in ett värdelöst mål som ifs var offside (enligt mig) och sen går det bara utför. Klassikt för Hammarby den här säsongen, riktigt bra spel varvas med uselt spel, från att vara bäst i Sverige till att spela korpfotboll. På det sättet vinner man inga matcher eller får några poäng. På söndag spelas en avgörande match mot QBIK som Hammarby bara måste vinna för att hålla sig kvar i Allsvenskan. Kom till Kanalplan på söder kl 15.00 och heja! Förlorare eller inte, Heja Bajen! Heja nr 9!
måndag 1 oktober 2007
De glada amatörerna slår till igen
Måste erkänna att jag börjar bli bra trött på alla karriärcoacher som ploppar upp överallt just nu. Det går knappt en dag utan att det dyker upp någon ny glad amatör som berättar vad människor ska göra med sina liv. Det är särskilt frustrerande eftersom jag vet hur mycket riktig kunskap och objektiv information som finns på Arbetsförmedlingen och som aldrig riktigt når ut. Information som inte representerar ett lärosäte, en bransch eller sig själv. Jag tänker inte ge mig förrän vi har blivit mycket bättre på att höras genom det här bruset.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
