Rara gubbar och föräldraombud!

De senaste dagarna har präglats av ilska. I känsloväg alltså annars är tiden som vanligt fylld med alldeles för mycket jobb, resor och möten. Det är dock intressant med min ilska, för jag blir sällan oresonabel och jätte arg snarare envis och tröttsam. Att vara arg tar på krafterna.

Ordet ”föräldraroll” väcker så många känslor. Jag funderar över vad det egentligen betyder? Att axla rollen som vårdnadshavare för ett barn man själv satt till värden? Räcker det då med att säga, ”jag gör ju så gott jag kan”? I vanliga fall är min devis att, spänn bågen och sikta och om du missar så ska du i alla fall vara stolt över att du försökte. Men det funkar inte när vi pratar om föräldrar, nä vaddå ”så gott jag kan”? Nej, då måste du kunna mer! Aldrig ge upp. Det handlar alltid om ”mammagud och pappagud”, eller om man nu har en eller två eller mix av föräldrar, hur som helst så är det alltid de som påverkar en mest och skapar eller stjälper ens förutsättningar i livet. Så nog fasen måste man vara bra! Kärlek. Ge all kärlek man har och lite till. Bekräftelse, trygghet och värme. Beskydd och visdom.

Nä nu har jag bestämt mig. Friends måste starta ett föräldraombud. Jag kan ju inte bara gnälla utan istället hjälpa!

------

Innan jag avslutar så vill jag lyfta hatten för alla rara gubbar som samlar in pengar till Friends. Små slantar som på olika sätt ska gå till barn och unga. Ni vill så väl och lägger er själ i det ni gör och blygsamt berättar ni om heroiska insatser. Det är rara män som er som får idrotts Sverige att gå runt.