Formella möten, är det värt det?

Gårdagens middag! Känner mig som gissla i ett formellt sammanhang. Den ena monologen efter den andra avfyras från medelålders män och kvinnor. Barn hit och barn dit. Tanken med denna vitdukade silverbestick tillställningen är att engelska barn och familjeministern vill få input och kunskap från den svenska skolpolitiken och pågående projekt. Jag är där och representerar Friends. Jag representerar mer än gärna, delar med iver med mig av våra erfarenheter och lärdomar. Men gång på gång funderar jag på, lyssnar vi på varandra, lyssnar ministern på oss. Ord, floskler, argument jag hört många gånger om. Fantastiska människor runt bordet som varje dag sliter och brinner för att barn och unga ska få det bättre. Inge ont sagt om dessa individer, inte heller om ministerns initiativ utan snarare om formen, sättet och orden. Har varit med liknande aktiviteter förr, suttit på konferens efter konferens i Sverige, i Bryssel.. för det verkligen utvecklingen framåt. Är det bra?