Jag tänker på alla berättelser och mail jag får, historier som varje gång känns så ofattbart overkliga men jag vet att de alla är alldagliga. Jag har hört dem så många gånger förut och jag vet att jag kommer få höra dem så många gånger till. Berättelserna om trakasserierna, om oförståelsen och om osynligheten. Berättelserna om verkligheten för var tredje elev i skolan. En, två tre. Var eviga tredje elev utsätts för sexuella trakasserier eller trakasserier på grund av kön. En, två, tre. Och så ändå alltid känslan av att vara ensammast i världen.
Jag tänker på hur var tredje elev nu fått lagen på sin sida. Det dröjde tills år 2006men till slut kom den ändå. Lagen, den som förbjuder de sexuella trakasserierna såväl som trakasserierna på grund av kön och sexuell läggning. Och som ställer ett tydligare krav på skolan att se till att de inte förekommer. Hjälper en lag?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej Sara. Jag är så imponerad av att du jobbar med så viktiga saker :-) Visste inte det när vi träffades. Med en dotter i trean så känns ju friends onekligen som ett viktigt projekt. Tittar in här dagligen. Kram kram.
Skicka en kommentar