Mod

Jag tänker på Liam. Liam, som inför nästan hundra personer för några veckor sedan vågade berätta hur en dag i skolan för honom var ett helvete som aldrig tycktes ta slut. På Liam som föddes i en kropp som omgivningen bestämde var en flickas, trots att Liam själv mycket väl visste att han var en pojke. På hur Liam möttes av en skola som varken ville eller kunde se honom för den han var. En skola som gav hans föräldrar rådet att vara extra tydliga i sina könsroller för att rätta till deras dotters könsförvirring. Jag tänker på Liams känsla av att vara ensammast i världen. Allt för den anledningen att Liam var en kille. En kille som varken ville eller kunde vara så som förväntades.