Varför slutar jag aldrig förvånas! Ibland undrar jag om det verkligen är år 2008? Debatten om homoäktenskap fortsätter. Personer från kampanjen "bevara äktenskapet håller möte/debatt i förra veckan. Det är väl ett slags inlägg i diskussionen gällande utredningen som föreslagit könsneutrala äktenskap. Hur som helst, diksussionen börjar med att en kvinna kritiserar politiker som säger att alla ska få gifta sig med vem man vill, uttalande följs av, "betyder det att man ska få gifta sig med sin katt eller med sitt barn?" undrar kvinnan. Jag undrar, är kvinnan galen eller vad är felet?
Alf Svensson pratar som vanligt om att värna kärnfamiljen och att synen på äktenskap raseras. Att han säger det förvånar förstås ingen men denna sk kärnfamilj förföljer oss!
Ingen dabatt utan experter, psykologen tar till orda och berättar om lesbiska som lever i relationer fyllda av svartsjuka, partnerbyte och bråk. Och för att inte missa ett enda av alla argument så nämns naturligtvis barnets rättigheter, barnens rätt till båda föräldrarna, mmm precis! Som om vi inte hört det förr. Som om alla heterofamiljer enbart består av fläckfria normliknande far och mor konstellationer.
Det skrämmer mig att vuxna människor glömmer att prata om kärlek.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar