Den 2 januari klev jag in genom dörrarna till den nya myndigheten och min nya arbetsplats - Arbetsförmedlingens huvudkontor. Det pirrade till i magen och jag kunde inte låta bli att undra hur allt till slut egentligen blev? Jag funderade på om något förändrats som var synligt för blotta ögat?
Tänk vad skoj om alla korridorer hade varit ommålade i någon uppiggande glad färg, om rosa glittriga skyltar prytt mötesrummen och om alla skrivbord hade fått en egen färggrann ton? Tänk om glad musik spelades i lobbyn och personalresturangen blivit ett fransk brasserie? Tänk om jag i hissen möttes av fnittrande glamourklädda bögar och sjungande vackra transor.
Nej nej... naturligvis så hade inget förändrats på ytan. Men jag vet att allt annat är annorlunda bakom de vita väggarna och gråa datorerna. Och jag anser att vi som jobbar på den nya myndigheten har numera två år på oss att bevisa stolthet och handlingskraft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar