Tillfälligt avbrott

Pustar ute efter ett intensivt arbete med lanseringen av jobbgarantin som gick av stapeln igår. Det känns som att det blev riktigt lyckat, Rapport var där och det blev helsidor i DN och Svenskan.

Men nu är det avklarat och nu bär det av på semester! Bara några timmar kvar nu innan jag lämnar bygget för att först se på fotboll i kylan och sen flyga till värmen i Thailand. Hundra procent avkoppling kommer det att bli. Det betyder också att det inte kommer att hända så mycket på den här bloggen de närmaste veckorna. Men fram i januari räknar jag med att dra igång igen med nya krafter.

HBTQ och glada horor i branschpressen

Läser i Resumé att Aftonbladet.se ska starta en särskild avdelning om "hbt-relationer". Och visst, det är väl på tiden att även andra relationer än den standardiserade normalvarianten blir synliggjorda. Men jag köper inte resonemanget om att det behövs en specifik underrubrik för bara hbtq-relationer (q ska vara med då queer är ett viktigt tillägg). Även om syftet är gott så leder det tankesättet oundvikligen till att hbtq-personers relationer ses som något i grunden väsensskilt från andra relationer. Kärlek och relationer är universiella begrepp och rubriker som borde omfatta alla människor. Punkt.

Jag är över huvud taget otroligt trött på att hela tiden ska defineras och dras gränser mellan olika typer av relationer, eller "sexuella läggningar". Ett begrepp som jag starkt ogillar för övrigt. Själv har jag aldrig tyckt att det har känts rimligt att kategorisera mig som antingen bisexuell, homosexuell eller heterosexuell. Varför ska man över huvud taget behöva beskriva sin kärlek som en "läggning"? Och dessutom en sexuell sådan? Merparten av all mänskliga relationer handlar trots allt rätt lite om just sex.


***

Scrollar vidare lite på sajten, och ser den sedvanliga rapporteringen om HM:s julkampanj. Även om den i år har fått lite konkurrens av avslöjandet om barnarbete. Orkar inte ens tycka nåt om dom här kampanjerna längre. Suck.

***

Och så ännu lite längre ner en artikel om Vecko-Revyns inlägg i sexköpsdetbatten. Ett utmanande glossig bild på en halvnaken tjej med rubriken "Jag säljer sex – och gillar det". Den glada horan förkroppsligad. Tidningen försvarar artikeln med det gamla vanliga resonemanget, typ "vi har inget moraliskt ansvar eftersom Vecko-Revyn är en tidning för vuxna kvinnor och inte för tonårstjejer". Vilket självklart inte är sant. Vet inte riktigt vad man ska säga mer än föräldrar, fördjud era tonårsbarn att läsa veckorevyn. Herregud, ta ansvar.

Lång tid kvar till jämställt näringsliv...

...minst 30 år, tror var tredje svensk. En tredjedel av svenskarna tror att det kommer att dröja 30 år innan det råder jämställdhet bland toppchefer. Och en av fyra tror att det aldrig kommer att hända. Det visar en undersökning som Sifo gjort på uppdrag av Folksam.

Det är onekligen en dyster profetia, men det är väl inte särskilt överraskande med tanke på hur det ser ut i näringslivet. Man behöver inte delta på särskilt många affärsmöten för att se att mönstret påfallande ofta ser exakt likadant ut, männen får snabbt både de informella och formella ledarrollerna, de hörs, syns och tar naturligt mer plats. De behöver inte kämpa lika hårt eller prestera lika mycket för att omgivningen ska ge dem mandat eller lyssna.

Jag får anstränga mig varje dag för att inte passa in i det här mönstret. För att väsnas och ta plats. Och jag hoppas och tror att det finns massor av tjejer i näringslivet som orkar göra likadant, som vägrar vänta och se att allt ser likadant ut i 30 år till.

Mässa om jobb och framtid - men var fanns verkligheten?

Mässan om jobb och framtid gick av stapeln i slutet av förra veckan. Hundratals montrar och ännu fler utställare var där för att visa upp sig för gymnasiestuderande ungdomar. Till min stora förvåning så var vi dvs Arbetsförmedlingen den enda aktör på plats som pratade om jobb. I övrigt var det studiesamordnare, lärosätet, frisörlinjer, floristskolan och tillskärarakademin. Sånt som många unga på plats förmodligen tyckte var intressant, men hur många jobb finns det som florist?

Och inte en enda arbetsgivare eller branchorganisation fanns på plats för att möta den generation som snart ska ut på arbetsmarknaden. Detta samtidigt som företagen själva
skriker efter arbetskraft. Det är nog inte bara ungdomarna som bör fundera på sin framtid som sagt.

Maskrosbarn

Tänder lampan
För du ropade när du sov
Minnen skär dig
Av en värld som varit sned
Lyssnar på allt du drömt om
Du har gett mig lov
Lägger ett pussel här och
Jag får vara med

Om du blir rädd igen
Bredvid dig finns jag
När allt går runt i dig
Som ett nystan av garn
Ingen ser att stjärnor faller
Även när det är dag
Så önska dig något nu mitt
Maskrosbarn

När sedan mörkret faller
Minns att du är stark
Rusar fram som stormen
Runt dig står det still
Den enda blomman
I den hårdaste mark
Finns inga hinder kvar
Du tar dig dit du vill

Intressantaste arbetsgivaren vinner

Swedbank presenterar idag sin småföretagarbarometer. Hela 4 av 10 småföretagare säger där att de har fått tacka nej till uppdrag för att de inte har hittat lämplig arbetskraft. Det här visar ännu en gång att det finns anledning till optimism när det gäller ungas möjligheter att ta sig in på arbetsmarknaden. Samtidigt visar det att det är ganska bråttom att få in fler unga i jobb för att inte tillväxten ska stanna upp och arbetstillfällena försvinna.

En aspekt som inte tas upp här är dock företagarnas eget ansvar för att hitta och attrahera arbetskraft. Vi kan berätta för unga var jobben finns, men i slutänden är det arbetsgivarna själva som kan göra sig så attraktiva att unga söker sig dit. Den som lyckas bäst med att beskriva sitt yrke på ett spännande och intresseväckande sätt har bäst framtidsutsikter. Det är ingen naturgiven rättighet att ha 100 kvalificerade sökande till varje jobb man annonserar ut.

Sju sanningar

Blev visst utmanad (här) att berätta sju sanningar om mig själv. Så här kommer det:

1. Jag jobbar alltid för mycket och kan aldrig lämna något ogjort.
2. Problem är till för att lösas och gnäll ger mig utslag.
3. Jag sitter aldrig stilla och har världens sämsta tålamod.
4. Avskyr förväntingar och förutbestämda mallar och regler.
5. Fördomar, rädslor och människor som kategoriserar omgivningen i olika fack ger mig utslag. Öppenhet, ödmjukhet, empati och mod får mig att le i dagar.
6. Tjejer som inte lyckas vara människa och killar som bekräftar könssterotypa mönster får mig att aldrig vilja sluta skrika.
7. Favoritsysselsättningen är att fika i timmar och prata om allt mellan himmel och jord.

Var tredje elev fullföljer inte gymnasiet på tre år

Det börjar bli dags för niorna att fundera på framtiden också, snart ska det väljas gymnasium. Idag finns inte mindre än 8000 studievägar för eleverna att välja emellan och skolorna driver massiva kampanjer för att locka elever till sig. Man lockar med busskort, bärbara datorer och gratis mellanmål. Pressen är enorm och det är inte helt enkelt för eleverna att veta vad de ska välja. Över var tredje elev fullföljer inte sin utbildning på tre årutan ångrar sig, väljer om eller påbörjar helt fel inriktning.

Det är för övrigt inte bara niorna som funderar över framtiden. Idag bär det iväg till en jobb- och utbildningsmässa i Göteborg där vi ska träffa 11 000 gymnasieelever och andra som ska välja jobb eller skola. Veckorna därefter blir det SACO-mässan i Stockholm och Malmö.

Internet viktigare än skolan – men bara för killar?

Fick precis tillbaka ett undersökningsresultat från Lunarstorm. Vi har frågat drygt 66 000 killar och tjejer på Lunarstorm var eller av vem de lär sig mest. Resultatet var på det stora hela ganska väntat, men en sak förvånar mig litegrann. Mindre än hälften så många tjejer som killar anger Internet som den plats där man lär sig mest. När killarna svarar kommer Internet på första plats, men när tjejer svarar kommer föräldrar/andra vuxna, skolan, kompisar och ”andra sätt” samtliga före nätet.

Man ska nog vara försiktig med att tolka in för mycket i en sådan här undersökning, men skillnaden är så stor att det rimligen måste betyda någonting. Frågan är bara vad? Använder killar internet så mycket mer än tjejer? Inte enligt SCB (det verkar vara exakt lika mycket i den unga gruppen). Gör tjejer och killar helt olika saker på Internet? Det verkar inte vara så heller om man kollar på statistiken, exempelvis här (bortsett från att killar laddar ner datorprogram mycket mer än vad tjejer gör). Har killar och tjejer in olika idéer om vad det innebär att ”lära sig”? Kanske det. Jag får nog återkomma i ärendet.

Nu händer det!

Nu börjar det ramla in riktigt glädjande siffror om ungdomsarbetslösheten. Både SCB:s siffror och våra egna från slutet av förra veckan pekar på att utvecklingen är på väg åt rätt håll. Och ganska fort dessutom.

SCB-siffrorna visar på den största ökningen av antalet sysselsatta ungdomar som har uppmätts sedan arbetskraftsundersökningarna inleddes 1963. På ett år handlar det om 8,8 procent.

AMS egen statistik visar också att även långtidsarbetslösheten bland unga nu också går stadigt nedåt. Just långtidsarbetslösheten bland unga ökade ju kraftigt i våras (vilket bland annat hänger ihop med de minskade satsningarna på arbetsmarknadsprogram). Men sedan dess har den nu minskat i ett halvår.

Bakom allt detta ligger förstås den förnämliga satsningen Avstamp!

Eller nja, det finns så klart andra faktorer som har betydligt större inverkan på arbetslöshetssiffrorna. Och svängningar på arbetsmarknaden, både uppåt och nedåt, märks nästan alltid snabbare bland ungdomar än bland andra grupper. Men oavsett vilket är det bra mycket roligare att jobba i medvind än i motvind!

Sen så kommer ju ungdomsarbetslösheten att öka dramatiskt senare den här veckan, som jag skrev här.

Men det är som sagt inget att stressa upp sig över.

Sorg och ilska!

Vad är det som händer! Hur kan det vara möjligt? För nått år sedan hade jag förmånen att jobba tillsammans med en engagerad, duktig och fantastisk människa. Han dödades i natt på öppen gata vid stureplan. Jag är chockad och kan inte förstå att det är sant. Hur kan det hända? Så meningslöst!

Han arbetade som redaktör för Rädda Barnens ungdomswebb, som just nu har våld på gatan som tema. Hur kan han själv bli ett offer för just det våld han arbetade med att bekämpa?

VARFÖR!!????

Chockökning av arbetslösheten nästa vecka

Nästa vecka kommer ungdomsarbetslösheten att öka från ungefär 11 procent till ungefär 18 procent. Fast det är inte så farligt som det låter.

En av de saker man inser rätt fort när man börjar arbeta med arbetsmarknadsfrågor är hur komplicerat det är att svara på den till synes enkla frågan hur stor arbetslösheten är. Och från torsdag nästa vecka är risken att det - i alla fall tillfälligt - blir ännu mer komplicerat. Då kommer nämligen SCB att börja ange arbetslöshetssiffror på ett nytt sätt. Och vips kommer arbetslösheten, särskilt bland unga, att öka dramatiskt, utan att någon för den sakens skull har blivit av med sitt jobb. (Det beror på att även studerande som söker jobb kommer att räknas som arbetslösa.)

När det nya väl har satt sig är tanken att det ska bli enklare, eftersom det nya sättet att räkna är EU-anpassat och ska underlätta internationella jämförelser.

Hur snabbt kan en finlandsfärja vända?

I veckan ska jag till Lärarhögskolan och föreläsa igen. Varje år i november har jag mitt årliga inslag i lärosätet där framtidens lärare formas och utbildas. Kanske framtidens viktigaste ledare och hopp. Det är alltid kul men känns många gånger som ett fattigt inslag i en jätteorganisation som skulle behöva en revolution för att nå upp till sina mål. Min föreläsning så här i slutet av terminen blir ett lite annorlunda inslag som lockar många elever, men inte mycket mer. Istället är det först kanske många år senare, när studenten blivit lärare och läraren jobbar på en skola där det krisar som man ser allvaret i vitögat och måste ta tag i verkligheten. Samma ödesmätta känsla har jag haft de senaste veckorna på jobbet. Kan man få en gigantisk finlandsfärja att tvärvända och ta ny riktning? Går det? Kan det ske? Maktlöshet och frustration. Jag vill och tror att "allt är möjligt" men man får jobba för att hålla hoppet uppe.

Orkar inte läsa mer

Männsikors liv fläks ut i media. Visst har de gjort fel, klantigheter och snesteg dessa personer med viktiga poster och stort ansvar. Bilder, pussen, huset, älskarinnan, kompisen. Media är vår bäste vän, de informerar och ger oss sanningen. Eller? Jakten på storyn, på smaskigheter och skandaler får mig att att vilja spy. Häxjakt. Den ena artikeln värre än den andra. Historier om människors hela liv, från tonåren tills idag. Är det priset man får betala för att ge sig ut i offentligheten, är det rätt? Det står mig i alla fall upp i halsen och jag orkar inte höra mer om andras klantigheter och misstag. Informera mig om det som är viktigt i världen. Ge mig sanningen om det som faktiskt är allvarligt på riktigt.

Seinfeld-George förutspådde Facebook

DN grottar idag ner sig i farorna med Facebook. Fredrik Wass på Internetworld säger där att det är användarnas beteende som är hotet mot vår personliga integritet, att människor delar med sig för mycket och sen ångrar sig.

Kommer att tänka på ett rätt kul Seinfeld-avsnitt när jag hör det här. George ska presentera sin nya flickvän för sina kompisar och får panik. Att sammanföra Relationship George (som flickvännen känner) och Independent George (som kompisarna känner) innebär at två världar kommer att kollidera, det kan bara leda till katastrof. "If Relationship George walks through this door, he will Kill Independent George! A George, divided against itself, Cannot Stand!"

Är det inte så att vi alla har en släng av det där i oss? Ett gäng olika personligheter som vi använder i olika sociala sammanhang? Jag är en Sara med kompisarna, en på jobbet och en tredje med familjen. En sak som känns självklar att säga i ett sammanhang skulle bli helt fel i ett annat. (Vi är proffs på målgruppsanpassad kommunikation, så att säga.)

Med Facebook (och en del annat, typ en sån här blogg) bryter den där uppdelningen ihop. Den fasaden som man presenterar mot sina kompisar blir exakt samma som den ens arbetsgivare ser. Om man då kör på i gamla hjulspår, så kan resultatet bli lite skrämmande. ("Den där bilden var ju inte meningen att min chef skulle se...")

Eller om man så vill, våra världar kolliderar, det blir en ofrånkomlig konfrontation mellan våra olika personligheter. I Seinfeld-avsnittet har jag ändå för mig att det slutar rätt bra för George, att Independent George och Relationship George till slut lyckas leva ihop. Man får väl hoppas att det blir så för oss andra också.

Bra där, JämO!

Det har blivit ett par lite neggiga inlägg på sista tiden (får skylla på att jag ligger hemma och är sjuk). Desto roligare hursomhelst att kunna skriva om någonting glatt på jämställdhetsområdet. JämO redovisar idag på DN Debatt ett delresultat av sin omfattande lönekartläggning av svenska företag. Och där framgår att över 3000 kvinnor fått höjda löner sedan granskningen inleddes. Visserligen visar det ju svart på vitt hur uppenbar lönediskrimineringen fortfarande är. Men det visar också att det faktiskt går att åstadkomma konkreta resultat på ganska kort tid. Det är ju faktiskt rätt fantastiskt, 3000 personer som har fått rättvisare löner! Och det handlar tydligen om riktiga pengar, typ en tusenlapp i månaden. Bra jobbat!