Friends utnämner Katarina Rosenqvist till ny verksamhetschef

I måndags tillträder Katarina Rosenqvist som ny verksamhetschef för stiftelsen Friends. Katarina kommer närmast från tjänsten som VD för organisationen Rättvisemärkt som kraftigt expanderat och fått en framträdande position under Katarinas ledarskap. Hon har även arbetat som kommunikationschef på Fujifilm Sverige.

Katarinas breda erfarenhet av företagsledning och hennes engagemang inom andra välgörenhetsorganisationer gör att hon är som klippt och skuren för tjänsten som verksamhetschef hos oss. Vi arbetar kontinuerligt med att engagera fler i kampen mot mobbning - både barn, vuxna och företag. Katarina kommer att bidra till att föra Friends arbete framåt.

Barnslavar i Sudan

Igår kväll var jag på seminarium om barnslavar i Sudan. Jag såg den den uppmärksammade filmen Slavar – en animerad dokumentär, 15 minuter, av David Aronowitsch och Hanna Heilborn, som baseras på en intervju med Abuk och Machiek, två av tusentals barn som kidnappades under det mer än 22 år långa inbördeskriget i södra Sudan. Barnen beskriver med egna ord sina erfarenheter av övergreppen, innan de fritas från slaveri av James Aguer Alic, grundare av CEAWC, Sudan (Committee for the Eradication of the Abduction of Women and Children).

James Aguer Alic samt hans kollega Yel Nyang Gum var närvarande under filmvisningen för att berätta om slaveri i Sudan. James Auger och hans medarbetare har kartlagt hur mer än 20 000 barn och kvinnor har kidnappats från södra Sudan. Han har gripits 33 gånger på grund av sin snart 20 år långa kamp för de bortförda barnen.

Filmen men framförallt de erfarenheter och den verklighet som James och Yel berättar om får mig att än en gång känna mig maktlös och väldigt ledsen. Vad är det med vår värld? Den är rutten. Och barn får lida för att vuxenvärlden krigar och är oförmögna att ta ansvar. Jag skäms också över att jag inte vet mer om världens alla misslyckaden. Ju mer jag läser desto mer ledsen och frustrerad blir jag. Hur ska jag kunna formera ett greppbart och tillgängligt arbete/projekt när välrden rent ut sagt suger!!

Som tur var finn människor som James och Yel, de vann pris 2003,
läs mer här!

Polisen får mer resurser.

Ibland är livet märkligt. Mitt i alla mina tankar och ilska så kommer ett långt inslag i gårdagens aktuellt om barnsexhandel, se här! Regeringen satsar mer pengar till polisen för att de ska kunna följa upp och sätta dit män som åker utomlands och utnyttjar barn. Och Ecpat har seminarium tillsammans med näringslivet för att diskutera vad som ska och kan göras för att stoppa barnsexhandel. Drottningen var där och såg till att arbetet får sin viktga uppmärksamhet. Super! Verkligen så bra.

Jag bär skuld!!

Jag avslutat förra veckan med att delta i Ecpats två dagars utbildning om Barnsexhandel (ja jag vet ordet är helt absurt, vem vill sätta ihop orden; barn och sex och handel). Nu präglats mina tankar av skuld. Att jag lever i väst och representerar den delen av världen som roffar åt sig av de fattiga. Den delen av världen där profit är mer värt än människoliv. Visste ni att svenska män är ökända bland barn som befinner sig i sexhandel. Det gör mig så fruktansvärt förbannad och ledsen. Detta sker inte på grund av fattigdom utan av den rika världens förövare. Över tio miljoner barn runt om i världen utnyttjas i barnsexhandeln och varje år nyrekryteras 2 miljoner barn det vill säga 240 barn i timmen!! 240 barn i TIMMEN!! Inte för att siffrorna är det viktigaste men de beskriver en värld som får mig att kräkas. Nu, just i denna sekund så sker det! Övergrepp efter övergrepp! Och vad gör vi, ingenting. De flesta blundar och vill inte se, lyssna eller för den delen prata om det. När jag försöker återge vad jag fick veta under utbildningen märker jag att människor stänger av, det är för tungt att ta till sig. Men nej, om vi inte kan se och prata så kan vi heller aldrig få till en förändring. När regeringen får frågor om detta så hänvisar de till biståndsarbete, men det är ju helt fel. Visst är bistånd viktigt och vi ska naturligtvis bidra till att bygga upp de fattiga länderna MEN kom ihåg om ingen efterfrågan fanns så skulle de fattiga aldrig ge upp eller sälja sina barn. Det är vårt ansvar! Vi rika, välutbildade människor med makten att bli lyssnade till.

Minnen om mobbning som berör

Let´s dance deltagaren Elisabeth Höglunds skoltid var en mördröm. Med lärare och en mor som bidrog och förstärkte förtrycket. Klasskamrater som frös ut och dagligen plågade henne. Nu, många år senare så har mobbarna glömt, rättare sagt förträngt, de säger till henne att de inte kommer ihåg. Jag har hört det berättats så många gånger förr, hur människor hört av sig till mobbarna för att få en ursäkt men mötts av förnekelse och oförståelse. Det gör mig arg. Visst är det så att barn som mobbar ofta har haft det tufft på ett eller annat sätt, men som vuxen borde man kunna blicka tillbaka och se komplexiteten, sina påhopp och kränkning.

Jag minns så starkt hur mina plågoandar bad om ursäkt, sa förlåt och grät många gånger om innan jag lämnade högstadiet och åkte utomlands. Det var viktigt för mig. Det där ”förlåtet” som fick mig att förstå att det inte var fel på mig, gav mig möjlighet att starta om. Alla fd mobbare där ute, er bekräftelse och förlåt kan vara livsavgörande, våga titta i backspegeln och erkänn vad som hänt.

Elisabeths skoltid är fylld av minnen som upprör.

Afghanska flickor attackerades med syra på väg till skolan!

Afghanska flickor attackerades med syra på väg till skolan. Lärare och tonårsflickor togs fast på väg till skolan av talibanska män. Männen hällde syra i ansiktet på dem. De vill stoppa att flickor går i skolan.

Se inslaget HÄR!

Flickor var förbjudna att gå i skolan under tiden då Talibanerna regerade med ledaren Mullah Omar. Under den perioden riskerade flickor, föräldrar och andra familjemedlemmar att bli slagna eller till och med dödade om de tillät eller hjälpte flickor att få utbildning. Sedan Talibanernas fall 2001 har Afghanska regeringen försökt skapa möjlighet för flickor att gå i skolan runt om i landet. Men alldeles för får flickor få gå i skolan och på många platser sker överfall som detta.

Det har förändras, fler och fler ger sig in i socialt arbete!

Är mitt uppe i researcharbete och imponeras av allt jag läser om på nätet. Vilket område jag än ”googlar” så dyker det upp mängder av träffar, länkar som vittnar om spännande satsningar och människor. Det görs så många bra internationella projekt runt om i världen. När jag väljer att bara se det positiva, alla krafter som verkar för en bättre värld så överöses jag av kloka, smarta lösningar och människor som vigt sitt liv till att förändra. När jag klickar mig vidare och snurrar in i sökandet så får jag läsa om mindre satsningar som gjort reell impact även fast förutsättningarna nästan varit helt omöjliga. Det kliar i mina fingrar att hitta en väg, en spår att själv få börja bygga och jobba igen. Det snurrar i huvudet av alla idéer viljor och önskemål. Det får mig att le, glädjas över hur många som kämpar, sliter, jobbar och vill göra gott. Att det rör på sig, företag, företagare, entreprenörer, filantroper, ungdomar, alla vill hjälpa, hitta nya lösningar och ger sig in i den sociala sektorn och bidrar. Det har hänt något, intresset är större och nästan alla företag ser det som självklart att ha ett socialt engagemang. Det är bra. Det behövs.