Jag bär skuld!!

Jag avslutat förra veckan med att delta i Ecpats två dagars utbildning om Barnsexhandel (ja jag vet ordet är helt absurt, vem vill sätta ihop orden; barn och sex och handel). Nu präglats mina tankar av skuld. Att jag lever i väst och representerar den delen av världen som roffar åt sig av de fattiga. Den delen av världen där profit är mer värt än människoliv. Visste ni att svenska män är ökända bland barn som befinner sig i sexhandel. Det gör mig så fruktansvärt förbannad och ledsen. Detta sker inte på grund av fattigdom utan av den rika världens förövare. Över tio miljoner barn runt om i världen utnyttjas i barnsexhandeln och varje år nyrekryteras 2 miljoner barn det vill säga 240 barn i timmen!! 240 barn i TIMMEN!! Inte för att siffrorna är det viktigaste men de beskriver en värld som får mig att kräkas. Nu, just i denna sekund så sker det! Övergrepp efter övergrepp! Och vad gör vi, ingenting. De flesta blundar och vill inte se, lyssna eller för den delen prata om det. När jag försöker återge vad jag fick veta under utbildningen märker jag att människor stänger av, det är för tungt att ta till sig. Men nej, om vi inte kan se och prata så kan vi heller aldrig få till en förändring. När regeringen får frågor om detta så hänvisar de till biståndsarbete, men det är ju helt fel. Visst är bistånd viktigt och vi ska naturligtvis bidra till att bygga upp de fattiga länderna MEN kom ihåg om ingen efterfrågan fanns så skulle de fattiga aldrig ge upp eller sälja sina barn. Det är vårt ansvar! Vi rika, välutbildade människor med makten att bli lyssnade till.