Igår kväll var jag på seminarium om barnslavar i Sudan. Jag såg den den uppmärksammade filmen Slavar – en animerad dokumentär, 15 minuter, av David Aronowitsch och Hanna Heilborn, som baseras på en intervju med Abuk och Machiek, två av tusentals barn som kidnappades under det mer än 22 år långa inbördeskriget i södra Sudan. Barnen beskriver med egna ord sina erfarenheter av övergreppen, innan de fritas från slaveri av James Aguer Alic, grundare av CEAWC, Sudan (Committee for the Eradication of the Abduction of Women and Children).
James Aguer Alic samt hans kollega Yel Nyang Gum var närvarande under filmvisningen för att berätta om slaveri i Sudan. James Auger och hans medarbetare har kartlagt hur mer än 20 000 barn och kvinnor har kidnappats från södra Sudan. Han har gripits 33 gånger på grund av sin snart 20 år långa kamp för de bortförda barnen.
Filmen men framförallt de erfarenheter och den verklighet som James och Yel berättar om får mig att än en gång känna mig maktlös och väldigt ledsen. Vad är det med vår värld? Den är rutten. Och barn får lida för att vuxenvärlden krigar och är oförmögna att ta ansvar. Jag skäms också över att jag inte vet mer om världens alla misslyckaden. Ju mer jag läser desto mer ledsen och frustrerad blir jag. Hur ska jag kunna formera ett greppbart och tillgängligt arbete/projekt när välrden rent ut sagt suger!!
Som tur var finn människor som James och Yel, de vann pris 2003,
läs mer här!
onsdag 4 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar