Innan jag lämnar mina tankar kring studieresan i Kambodja och Vietnam så vill jag summera några lärdomar. Studieresan syftade ju till att besöka sociala entreprenörer och initiativ som arbetar med utsatta barn och ungdomar. Rätten till lek var med mig som ett perspektiv i alla möten och jag försökte se och upptäcka vikten av lek i samtliga verksamheter/idéer. Det är intressant att veta mer om hur innovativa och sociala idéer blir till verklighet, trots svårigheter med finansiering och enorma praktiska hinder. Jag vill försöka förstå och identifiera själva processen; vägen från idé till verksamhet och ta reda på vilken roll den sociala entreprenören spelar i kampen för att förändra världen. Och naturligtvis möta barn och ungdomar som får nya möjligheter genom entreprenörsledda insatser
Kort kan jag säga att rätten till lek som är Hugo Stenbecks Stiftelses fokusområde känns helt rätt och meningsfullt. När jag pratar med entreprenörer och intervjuar barn och ungdomar blir det tydligt att rätten till lek är avgörande och samtidigt ett positivt perspektiv att ha med sig in i mötena. Jag vågar hävda att det för barn och ungdomar är lika viktigt med lek som mat, bostad, sjukvård och utbildning. Dessutom är det en sällsynt, progressiv och hoppfull syn på social utveckling.
Under resan blev det också tydligt att även i de mest fruktansvärda situationer kan leken vara nyckeln till framtiden och ge styrka att kämpa vidare.
Andra erfarenheter berättade av sociala entreprenörer visar vikten av uppmärksamhet i medierna för att utveckla sitt arbete och organisationen. Internationell uppmärksamhet i medierna har varit både en vändpunkt och en nyckel till framgång.
Det verkar finnas en brytpunkt i utvecklingen av organisationer efter cirka 10 år, vilket verkar vara samma i Kambodja och Vietnam, liksom i Sverige. Efter cirka 10år är organisationen stabilare och säkrare i sin egen förmåga och har ofta vuxit till en punkt där den sociala entreprenören kan ta på en ny roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar