Arbetslöshet, skulder och nerdragna sjukförsäkringar slår hårt mot många just nu. Ökat utanförskap, utslagning och maktlöshet. Segregation och klyftor, alltid aktuellt men desto mer tydligt i svårare tider.
Av en slump hamnade jag framför Svt dokumentär om Leslie i veckan, såg första avsnittet och kunde därefter ej hoppa över att se de andra delarna, dokumentären grep mig. Kolla här!
Att få följa en tonårskille i en segregerad del av Sverige, från 14 år tom 18 år, så tydligt få bevittna hur omvärlden misslyckas och hur livet mer och mer raseras, känns långt ifrån obekant men mycket gripande. För att citera Leslie själv "musiken räddade mitt liv", det är svårt att undvika att tänka på vad som hänt om han inte haft talang för musik eller drömde om att bli artist. Tänker på alla tusentals ungdomar som hoppar av/blir utslängda/slutar gå gymnasiet och hamnar i samhällets ingemansland. Kommuner eller myndigheter har inga strukturer för att fånga upp och ge verkligt och bra stöd för dessa unga individer som måste få vägledning för att hitta sin riktning i livet. När föräldrar fallerar, som så ofta sker måste det finnas andra där som stödjer och hittar nya vägar. Här borde Arbetsförmedlingen göra mer, det är ju en aktör som har kontakterna/erfarenheten att faktiskt kunna ge verklig hjälp. Näringslivet är naturligtvis också ansvariga och bör bidra, med exempelvis praktikplatser, provjobb och mentorskap.
Dessa ungdomar bör få mer hjälp!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Föräldrar som abdikerar är ett stort och ökande bekymmer. Har svårt att förstå varför det blir så.
Skicka en kommentar