Åker bil ett tag, den ska ta oss en bit utanför citykärnan. Utanför fönstret svischar mopeder förbi med hela familjer som trängs ihop på en ynka sadel, fyra, fem personer som är på väg. Vi svänger av mot ett område som inte är något annat än ren fattigdom och slum. Bilen stannar och jag kliver ut, det är som att kliva rätt in i en vägg av fukt, värme och en obeskrivlig sur genomträngande lukt. Glasögonen immar helt igen, precis som om jag öppnat en ugn framför ansiktet. Vi har stannat mitt på Phnom penh största soptipp, kilometervis av högar med sopor och mitt i detta hundratals skjul där människor lever. Jag är förberedd men lukten är svår att hantera. Så hör jag plötsligt barnröster som i kör upprepar något som jag tolkar som alfabetet. Det får mig att ta ett djupare andetag och känna en liten gnista av hopp.
En bit bort dyker ett plåttak upp och två ”rum” med bänkar där tiotal barn trängs, sitter med sträckta ryggar och lyssnar uppmärksamt på läraren. Lite längre bort finns liknande byggnader som är fyllda av yngre barn. Sammanlagt 100 barn trängs i klassrummen som är uppställda mitt på soptippen. Där finns också ett hus som inte alls ser ut som alla andra skjul utan har fönster och en dörr, där sover alla hemlösa och föräldralösa barnen. Många av dem har förlorat sina föräldrar som jobbat på soptippen och dött av sjukdomar. Barnen är smutsiga, många utan skor men de har alla en skoluniform som såklart tappat både färg och form men är så oerhörd betydelsefull. Barnen ler, leker, skrattar och lär sig. Och får mat.
Istället för att lukten försvinner och jag vänjer mig så intensifieras den och tar över varje andetag. Men det glöms bort och alla sinnen uppfylls av dessa lekande barn. Ögon som gnistrar, möten och min känsla av tacksamheten över att jag får vara där och ta del av deras dag.
Samtidigt är det massor av barn i området som inte får plats i skolan. Kvinnor och män som rör sig bland soporna och jobbar. Som bor och äter mitt på soptippen. En omänsklig och dödande miljö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar