Jaget, chefen och ledaren – alla tre lika viktiga roller!

Har varit iväg på en av mina mest givande kursresor någonsin. Tillsammans med sex andra ledare så utvecklade vi tillsammans en ledarskapsutbildning som slår allt annat jag varit med om. Jag rusade iväg i torsdags för att hinna med flyget, svor inom mig själv att jag klämt in denna utbildning mitt i en hysteriskt arbetsintensiv period. Igår förmiddag när jag avslutat de fyra kursdagarna är jag så oerhört tacksam att jag åkte. Att stanna upp mitt i rusande vardag och reflektera, dela erfarenheter, idéer och tankar med yrkesperson i liknande situation men med en helt annan kontext är helt fantastiskt och lärande. Jag känner mig så inspirerad och säker. Har fått nya perspektiv på mig själv, mina yrkesval och handlingar. Har fått tid att resonera om mitt jobb, planer och strategier. För inspirera kan jag nämna några av de många rubriker som vi arbetat med; Jaget i relation till chefen och ledaren? Hur implementerar man ett aktivt etikarbete i relation till relevansproblematik och hierarkiska strukturer? Vad kan vi lära av Oscar Wilde när det gäller dialog och kritiskt tänkande? Vad betyder CSR för den dagliga verksamheten? Vad menar vi med prioritering? Spännande fortsättning följer...

Jag är igång! ; )

Vi har alla ett ansvar!

Nu har det som inte får hända, hänt ännu en gång. Det blir så uppenbart att samhället inte reagerade i tid, att vi inte tog signalerna på allvar. För visst fanns de där. Ännu en gång har vi inte lyssnat eller brytt oss tillräckligt mycket om. Och vi har framför allt inte reagerat i tid. För nästan alltid finns det tydliga varningstecken. För en tid sedan skedde en liknande massaker i Finland. Mördaren var även där en ung skolelev. En kille som kände sig utanför. Han kände sig förföljd och av andra upplevdes han som annorlunda. Han var en kille utan vänner. Några säger att han blev mobbad.

De senaste årens uppmärksammade våldsdåd bland unga väcker frågor hos oss alla: Vad är det som gått snett när en ung person kallblodigt skjuter ihjäl jämnåriga kamrater? Vems fel är det och vem kan ställas till svars? Var har vuxenvärlden brustit? Var ska vi söka efter förklaringar och svar? Och hur kan vi förebygga, så att det inte händer igen?

Frågorna är svåra att besvara. En sak är dock säkert; någonstans har vi misslyckats och vi borde alla skämmas över det som sker. Jag vägrar tro att vi tappat förmågan till empati eller övertygelsen att alla människor är lika värda men visst har klimatet hårdnat. Genom alla tänkbara kanaler som communities, bloggar, sms eller media så sprids trakasserier dygnet runt. Detta är långt ifrån ett skolproblem. Både unga och vuxna deltar med offentliga eller dolda kränkningar varje dag, hela tiden och överallt. Sammantaget skapar detta normen för hur vi behandlar varandra och det banar vägen för trakasserier, diskriminering och kränkningar. Den 2 mars presenterade Skolverket resultatet av två stora undersökningar kring diskriminering och likabehandling i förskola och skola, de slår fast i sin rapport att normer är grunden till trakasserier. Begränsande normer som skapar ett innanförskap och ett utanförskap, ett vi och de. Genom normer befästs att vissa människor är normala och andra avvikande. Det innebär bland annat att man har rätt att ifrågasätta och diskutera vissa människors livsform och rättigheter medan andras tas för givet.

Jag startade Friends 1997 och sedan dess har vi verkat ute på skolor och idrottsföreningar, genom det arbetet så vet jag hur viktigt det är med tidiga och förebyggande insatser. Det finns naturligtvis inga snabba lösningar på komplexa problem. Istället krävs ett intensivt och evigt pågående bråkande med begränsande normer.

Alla människors lika värde, respekt för andra och empati måste diskuteras och värderas. Våra folkvalda – politiker och företrädare för kommunen – måst ta ett helhetsgrepp kring våld, mobbning och trakasserier. Det är vi vuxna som har ansvaret att förmedla dessa grundläggande värderingar.

Säkerhet på nätet

En vecka fylld av konferens och timtal av möten. Det är fantastiskt vad möten med andra ger, nya idéer och inspiration.

I onsdags så skrev DN om att internet nu ska bli säkrare för barn genom att flera stora nätverksaktörer skriver på ett säkerhetsavtal. Bland annat lovar de att det inte ska gå att söka på personliga profiler för underåriga personer, att kontaktlistor och profiler ska ha standardinställningen "privat". Det låter ju jätte bra. Visste ni att hela denna vecka ha varit fylld av internetsäkerhets diskussioner och möten. I tisdags var det Safer Internet day som uppmärksammandes med ett stort ungdomsmöte på Fryshuset. Igår och idag pågår en stor internationellt konferens ”Children and online Sexual Violence”, bra initiativ för att sprida information och ¨som kunskapsinhämtning för människor som arbetar med och för barn och unga.

Skulle dock se mer av den positiva sidan av Internet på dessa möten.

En god handling leder till fler.

Jag är övertygad om att första steget till att få människor att se och lyssna är att gradvis öppna deras ögon och sinnen. Genom att förstå globala/lokala strukturer och sin egen roll kan man också få syn på sina möjligheter att vara med och bidra till en bättre värld. Små steg, en enda god insats eller mindre satsningar blir tillsammans en positiv rörelse som successivt skapar förändring. Min egen övertygelse är att ”en röst gör skillnad” och det är ett budskap jag vill att allt jag jobbar med ska förmedla och stå för. Jag tror och har alltid trott på att om alla bidrar och tar ansvar så kommer världen att förändras till det bättre. Som Martin Luther King sade: "Det farliga är inte de onda människornas tal – det farliga är de goda människornas tystnad".

Just nu genomgår världen en gigantisk ekonomisk kris. Många människor, även i Väst, står inför svåra utmaningar. Men enligt en trendrapport som släpps i februari 2009 skapar krisen inte mer egoism utan snarare längtan efter att visa och ta del av empati och medkänsla. Rapporten talar om ungdomsgeneration som Generation G: “The current financial meltdown has led consumers to be more disgusted than ever with greedy corporate execs who just don’t care. The need for the opposite of greed is never greater than in challenging times. Challenging times see people craving care, empathy, sympathy and generosity.”

Ur positiv kraft skapas ny positiv kraft. Genom att göra gott, även genom små handlingar i vardagen, kan vi skapa ett bättre samhällsklimat och inspirera andra. Jag hoppas att jag i mitt nya uppdrag kan finna ett sätt att foga ihop idén om varje enskild människas egen förmåga till att bidra till förändring, med fakta om de grymheter som drabbar världens barn. I förlängningen kan kombinationen av ökad kunskap och insikt om den egna kraften leda till reell förändring.

Alla olika alla lika

Fördomar finns omkring oss varje dag. Det är när fördomar omsätts till handling som man riskerar att bli utestängd. Från skolan, från arbetslivet eller i andra situationer. Egentligen finns det ingen begränsning på situationer där olika fördomar kan skapa hinder i vardagen. Alla Olika Alla Lika arbetar för att motverka fördomar.

Kolla in filmen!

Friends utnämner Katarina Rosenqvist till ny verksamhetschef

I måndags tillträder Katarina Rosenqvist som ny verksamhetschef för stiftelsen Friends. Katarina kommer närmast från tjänsten som VD för organisationen Rättvisemärkt som kraftigt expanderat och fått en framträdande position under Katarinas ledarskap. Hon har även arbetat som kommunikationschef på Fujifilm Sverige.

Katarinas breda erfarenhet av företagsledning och hennes engagemang inom andra välgörenhetsorganisationer gör att hon är som klippt och skuren för tjänsten som verksamhetschef hos oss. Vi arbetar kontinuerligt med att engagera fler i kampen mot mobbning - både barn, vuxna och företag. Katarina kommer att bidra till att föra Friends arbete framåt.

Barnslavar i Sudan

Igår kväll var jag på seminarium om barnslavar i Sudan. Jag såg den den uppmärksammade filmen Slavar – en animerad dokumentär, 15 minuter, av David Aronowitsch och Hanna Heilborn, som baseras på en intervju med Abuk och Machiek, två av tusentals barn som kidnappades under det mer än 22 år långa inbördeskriget i södra Sudan. Barnen beskriver med egna ord sina erfarenheter av övergreppen, innan de fritas från slaveri av James Aguer Alic, grundare av CEAWC, Sudan (Committee for the Eradication of the Abduction of Women and Children).

James Aguer Alic samt hans kollega Yel Nyang Gum var närvarande under filmvisningen för att berätta om slaveri i Sudan. James Auger och hans medarbetare har kartlagt hur mer än 20 000 barn och kvinnor har kidnappats från södra Sudan. Han har gripits 33 gånger på grund av sin snart 20 år långa kamp för de bortförda barnen.

Filmen men framförallt de erfarenheter och den verklighet som James och Yel berättar om får mig att än en gång känna mig maktlös och väldigt ledsen. Vad är det med vår värld? Den är rutten. Och barn får lida för att vuxenvärlden krigar och är oförmögna att ta ansvar. Jag skäms också över att jag inte vet mer om världens alla misslyckaden. Ju mer jag läser desto mer ledsen och frustrerad blir jag. Hur ska jag kunna formera ett greppbart och tillgängligt arbete/projekt när välrden rent ut sagt suger!!

Som tur var finn människor som James och Yel, de vann pris 2003,
läs mer här!