Halsbölder och studentflak

Är utmattad idag efter ett intensivt råddande med konsteventet som jag skrev om igår. Man lär sig aldrig riktigt hur mycket fix det är med att ordna evenemang där många människor är inblandade. Och hur mycket som kan gå fel. Det allvarligaste tillbudet igår var att ena halvan av hiphopduon Afasi & Filthy som skulle spela plötsligt insjuknade med en varböld på halsen eller något liknande. Men det lät värre än det var, han repade sig snabbt, och spelningen kunde genomföras även om den blev lite kortare än planerat. På det hela taget blev arrangemanget väldigt lyckat tycker jag. Konstverken kommer att hänga kvar på Arbetsförmedlingen Expo veckan ut, så för er som inte kom iväg igår rekommenderar jag att gå upp och kolla nån gång under veckan.

Jag gästbloggar den här veckan på sajten "Du och jobbet" så läs mer här!

Första hiphopkonserten någonsin på Arbetsförmedlingen

Jag vill bjuda in alla er som har möjlighet att titta förbi Arbetsförmedlingen Expo på Sveavägen 24-26 i Stockholm idag mellan 14 och 16. Där kommer det nämligen att arrangeras en rätt spektakulär konst- och kulturhappening. Vi kommer att bjuda på en gratiskonsert med hiphop-duon Afasi &Filthy. Och estradpoesi och ljudkonst och live-graffitimålning. Och en del annat.

Evenemanget genomför vi för att uppmärksamma boken ”Avstamp – jobbguide för nyvuxna”, en bok som vi skickar ut till alla avgångselever på gymnasiet. Vi har utmanat ett gäng unga konstnärer att på sina egna sätt tolka innehållet i boken, och resultatet presenteras idag. Jag kan ärligt säga att själv inte har en aning om hur det kommer at bli. Men det kommer garanterat inte att likna något som du har sett på en arbetsförmedling tidigare.

Tomhet men med styrka!

Tankar.

En ny dag i en ny tid!

I Pauls anda och med näsan ovanför vattenytan ska jag nu försöka återgå till vardagen. Med stapplande steg är jag nu påväg..

Nästa vecka ett nytt Styrelsemöte och därefter får vi se men vi fixar det här, tillsammans!

Fin stund idag på Friends!

Idag höll vi en minnesstund för Paul på Friends. Över 90 personer kom. Jag är helt mentalt slut, trött och tom men samtidigt glad över att vi fick samlas och minnas. Jag läste en dikt, skriven av ett barn, den passar in för allt jag känner.

MIN DAG!
Du är min dag fast du inte är här
Om du bara visste hur det är
Att sakna dig varje sekund och minut
Och känna saknad utan slut
Du upptar hela mitt sinne
Har varje detalj av dig i mitt minne
På natten är det om dig jag drömmer
Och om dagen, jag dig i tankar gömmer
När jag blundar är det dig jag ser
Då finns du där och du ler
Fast du inte är här, kan jag ändå höra din röst
I ensamhet ger det mig tröst
Jag kan känna dig i varje smekande vind
Som om det är du som tar på min kind
Är ibland på platser där du satt
Ännu kan jag höra ditt skratt
Du får mig ofta att gråta
Men jag kan alltid dig förlåta
För du vet inte vilken längtan du ger
Att jag av dig bara vill ha mer
Du vet inte vilken smärta det är
När du inte längre är här..

Ditt hjärta lyser!

Paul, jag försöker koncentrera mig på din röst, du säger "Sara det kommer ordna sig, det löser sig" så som du alltid sa till mig när jag var upprörd och orolig över saker. "- Sara allt kommer bli bra, vi måste bara ge det lite tid", jag hör dig säga allt det där du ofta sa till mig. Försöker koncentrera mig på ditt skratt och alla de tusentals kloka ord du sa till mig. Jag vet att du vill att jag ska resa mig upp, borsta av mig och gå framåt. Jag vet att du inte gillar att se mig gråta. Jag vet att du inte vill se mig ledsen. Jag vet att du blir orolig när jag inte ler. Jag vet det. Jag hör dig säga allt det där men just nu är det så svårt.

Jag tänker på våra hundratals möten då vi diskuterat svåra saker, skrattat, kommit på lysande idéer, framtidsplanerat, oroat oss, pratat ekonomi, delat tankar, pratat fotboll, löst bekymmer men du vet väl att jag alltid lämnade våra möten med ett leende, uppfylld och glad, så var det alltid. Du fick alltid allt att klarna. Du fick mig att se nya perspektiv. Du lärde mig så mycket. Du vet väl det. Ditt sätt att leda med kärlek och känsla. Ditt sätt att alltid gå bakom och backa upp, sen första dan vi träffades. Du vet väl att jag alltid pratade om dig. Berättade för alla om hur fantastisk du var. Du vet väl att du var en av de viktigaste människorna i mitt liv. Du vet väl det?

Paul, du var min vän. Min förebild och ledstjärna. Med dig kunde jag dela alla mina drömmar och visioner för Friends. Och du bara förverkligade dem. En efter en. Jag vet att du brann lika mycket och att du låg sömnlös när saker och ting var svårt. Jag vet hur ofta du satt hemma och funderade. Jag vet allt det. Och jag kommer aldrig glömma.

Ett hjärta av guld!

Idag har vi förlorat vår älskade verksamhetschef på Friends…

Paul Löfstedt var ”ingenting är omöjligt” personifierat, en människa som aldrig såg problem utan bara möjligheter. Jag kan höra hans skratt eka i mitt huvud, hans ständiga leende och optimism. Paul var en människa med hjärta av guld. Hans kärlek och godhet genomsyrade allt, aldrig ett ont ord, aldrig en negativ tanke, alltid det bästa om och för alla andra. Osjälvisk, allt för alla andra, han tog alltid parti för de svagaste, den utsatte och de som har det svårast. Han sa alltid ”Vi måste tänka på vårat uppdrag – Barnen!”. Vad vi än gjorde så var det barnen som var viktigast. Paul skrattade ofta men lika lätt grät han åt de historier som våra föreläsare berättar om efter sina uppdrag på skolor och idrottsföreningar, historier om utsatta barn eller ungdomar som hamnat i kläm. Han var fylld av känslor och med glimten i ögat fyllde han vår vardag med bus, skratt, allvar och massor av jobb.

Det finns inte ord som kan beskriva den sorg jag känner idag. Jag har inte bara förlorat en verksamhetschef utan även en vän och förebild. Jag tänker på Paul, hans fru, hans barn och hans barnbarn.

Jag har förlorat en av de viktigaste personerna i mitt liv. Sorg och mörker.