Idrottskarusell som lockar!

Efter en helg i ett ganska grått Åbo så är jag åter i Sveriges vackra storstad. Jag har tittat på fotbollslandslaget som just nu befinner sig mitt i ett spännande EM. I förr går kväll spelade Sverige mot England och det slutade oavgjort, vilket innebär att Sverige nu går vidare som vinnare ur gruppen till slutspel. Nästa match sker på fredag mot Norge. Många som känt mig läge förvånas nog över att jag vet allt detta och överhuvudetaget är intresserad men de senaste årens fotbollsintresse har lärt mig mycket om en värld som för mig innan var helt okänd. Idrottsvärlden. Det finns flera sidor av denna rätt konservativa och traditionsfyllda men fantastiska folkrörelse. Då den svenska folkrörelsen i allmänhet är på väg att dö ut så blommar den svenska idrottsrörelsen starkt som vanligt. Jag har spenderat helgen med sportchefer, ledare och ideella ungdomsentusiaster. Alla brinner, triggas och vill utveckla sin fotbollsvärld, skapa bättre förutsättningar för unga som gamla spelar, elit och amatör. Mitt i allt engagemang så finns där givna strukturer och system som för mig är helt främmande. Damfotbollen är på fram marsch och de unga flickorna drömmer om landslaget och möjlighet att elitsatsa. Drömmar som är greppbara och nära och väldigt möjliga. Tänk att Sveriges premiärmatch mot Ryssland förra veckan hade rekordhöga tittarsiffror 800 000 personer, vilket är den högsta tittar siffran någonsin för en premiärmatch i ett mästerskap (både för män el kvinnor). Samtidigt redovisar damfotbollsklubbarna förlustresultat och ekonomin knakar, det ryktas till och med om att Djurgården går i konkurs i år och förlorar sin licens. Efter en helg omgiven av personer som befinner sig mitt i fotbolls Sveriges mittcirkel så är det oundvikligt att fundera på hur man ska få denna ekvation att gå ihop? Damfotbollen i världen blir bara bättre, högre krav ställs, konkurrensen ökar och spelare kan för första gången i historien spela på heltid och satsa helhjärtat. Samtidigt upplevs det på vissa håll som en fantasibubbla som är på väg att spricka. Och diskussionerna handlar om hur allsvenskans damlag ska klara ekonomin? Jag vet ju att det går att bygga en bärande verksamhet och ekonomi på en verksamhet som i sig inte kan sälja eller dra in tillräckligt med finansiering på sin produkt. Det är dock stora skillnader mellan idrottsvärlden och den sociala ideella sektorn, inte minst så tror jag (mycket amatör mässigt) att människor i allmänhet uppfattar att idrotten är självbärande och inte behöver bidrag på samma sätt sen är den sociala ideella sektorn, den är från start uppbyggd med personer och strukturer som enbart syftar till att få in extern finansiering och sponsorer.

Den andra huvudvärken som påverkat mig sen EM:s start är mediebevakningen och dessa sportjournalister som rapporterar. Först och främst så är kvällspressens sportjournalistik precis som vilken annat skvaller, rubrik- metodik som helst. Men det är ju positivt, skapas det rubriker och dramatik så ökar intresset och synergierna på det vet vi ju alla. Men det som upprör är att man hissar och dissar snabbare än att ett namn hinner uttalas. Man dramatiserar och hetsar unga icke medietränade spelare. Unga naiva spelare helt omedvetna över medias enorma makt och mekanismer. Det är lätt att säga en sak men när drevet går så är det inte lika enkelt längre. I världen utanför sportkulturen, kanske kan man tom säga den riktiga världen så kan jag inte annat än att förundras över att mediehanteringen inte blir en del av spelarna grundutbildning.

Jag har också under helgen lärt mig att jag liksom miljontals andra människor sugs in i idrottskarusellen, oron och stressen, glädjen vid vinst och pirret i magen innan match. Oroväckande enkelt, min överanalytiska sida säger att det förmodligen är avsaknad av något annat som gör att jag så lätt flörtas in i en elitkultur som egentligen ger mig lite dålig smak i munnen. För vad gör det egentligen om hundra om en rund boll rullade in i mål eller inte. Men ack jag vet hur fel jag har, det handlar om folkrörelse, ungdomars drömmar och tiotusentals aktiva föräldrar och ett brinnande engagemang. Och det är ju något jag alltid högaktar och respekterar - människors engagemang.