Bok- och biblioteksmässan var inget för mig, tyvärr!

Jag älskar böcker, inbundna, tjock och gärna med vackra omslag. En bok är fylld av drömmar, engagemang, vackra ord och lärdomar. Allt viktigt som livet består av. Men mässa är verkligen ingenting för mig! Efter en mycket givande Almedalsveckan i somras så beslutade jag att avsätta tid till en dag på bok- och bibliotek mässan i förhoppning att knyta några nya kontakter men mest för att inspireras och få nya idéer. En riktig missbedömning från min sida, tyvärr! Låt mig förklara, en gigantisk mässlokal fylld av montrar och miljontals böcker staplade på varandra i olika kreationer. En tryckande värme. En ljudnivå som skapar en trummande huvudvärk. Kloka människor som desperat försöker ta sig fram i mässbruset genom att hålla korta föredrag i sina montrar, vilket var i stort sätt omöjligt att höra. Den enda riktiga behållningen för mig var den internationella zonen, alltid bra att återse några gamla ansikten samt se vad de stora internationella organisationerna har överst på sin opinionsagenda. Men efter två timmar minglande där så kändes det inte som om det fanns så mycket mer för mig att ta del av. Jo, såklart ett tiotal intressanta seminarier men då var jag tvungen att betala 1200 kr för en biljett som gett mig tillträde till seminarierna enbart under en dag, jag menar 1200kr för en dag!? Vad är det för pris, vem har råd med det? Kultur för alla? Nja. Jag avstod. Kanske är jag inte målgruppen för denna mässa?

Världens största filantroper!

För första gången har tidningen Forbes satt ihop en lista över världens största filantroper, med kravet att de ska ha gett bort en miljard dollar, drygt sju miljarder kronor. Urvalet är den ranking över världens 793 dollarmiljardärer som tidningen gör.

Listan blev 11 personer lång. Dessutom tog sig ytterligare tre personer in, som på grund av sina stora donationer halkat ur rikinglistan.

Läs hela listan här!

Morgonkaffet fastnade i halsen!

Läs Göran Hägglunds debattinlägg i dagens DN Konservatism som bäddas in men ack så tydligt att hela artikeln stinker unkna värderingar. Värderingar som slipas, spetsas, siktas för att skjuta mot aktiva rättvisekämpar. I samma DN uppmanar vår stadsminister att väljare ska sälja din själ för att alliansen ska få sitta kvar vid makten efter valet. Regeringen gör allt för att ökar klyftorna mellan fattiga och rika i vårt land och så samtidigt sätter sig Göran på en jätte hög häst och hånar exempelvis arbetet med normer och genusperspektiv. Lika tydligt gjorde han i Almedalen och nu samma trams i DN. Göran Hägglund och hans populistiska försök till en accepterad nykonservatism, en debatt som syftar till att låta människor förstärka sina rädslor och fördjupa sina fördomar. Hur vågar man använda kärnfamilj begreppen som ett slagord i kampen för barnen, hur kan man tänka så fel? Orkar inte ens skriva mer blir bara matt och oroad.

Vissa människor är galna!

Läs! Och förundras över att vissa personer ens får utrymme att säga så kansiga saker. Men det kanske är bra, väcker en och annan debattmuskel till liv och jag utgår från att majoriteten känner likadant. Min syn på världen i alla fall om än ibland naiv.

Jag gästar Hammarbywebben med krönika!

Jag är gästkrönikör om fotboll! Läs här!!

Kapitalet vill ta ansvar!

Investeringsjättar vill få upp tempot och förbättra kvalitén när det gäller börsbolagens arbete med mänskliga rättigheter, antikorruption, miljö och klimatarbetet samt säkerhetsfrågor. Projektet handlar om att de duktiga ska uppmärksammas och de dåliga ska synligt skämmas. Kapitalet går in och ställer krav, det är bra. Då synliggörs det att seriöst arbeta med hållbarhetsfrågor innebär minskade risker, lägre kostnader och en möjlighet att tillvarata affärsmöjligheter. Det vill säga att ett arbete med att förbättra kvalitén på arbetet med hållbarhet ur samtliga perspektiv i slutändan leder till ökad avkastningen på investerade pengar. Helt rätt. Men samtidigt så ifrågasätter jag en tajt tidsfrist, företagen har mindre än en månad på sig att besvara projektets enkätfrågor, är det verkligen den bästa metoden? Alla vet vi vad som händer, företagen samlar förbrilt ihop bra svar till enkäten i rädsla att bli publikt pulicerade på den "svarata listan". Är det hållbar utveckling? Tveksamt. Men jag är mycket positiv till att institutionella ägare går ihop i ett gemensamt projekt och tillsammans tar ställning och på så sätt synliggör vår tids viktigaste frågor.

Det är också en imponerande grupp institutionella ägare som nu gör detta. Skandia, Folksam, AP-fonderna, Swedbank Robur, SEB Fonder och SPP är några av de som deltar. Sammantaget har deltagarna i projektet 490 miljarder kronor placerade på Stockholmsbörsen. Det motsvarar nästan 20 procent av kapitalet på börsen.

Läs mer om intiativet här!

Att leka är inte bara en lek!

Lekplatser tillverkade på småländska höglandet har blivit en stor svensk exportframgång. Att leka är inte bara en lek. Det är faktiskt en hel vetenskap. Sedan 1948 har dessa lekplatser från småland gett barn världen över möjligheten att leka och ha roligt. Men leken skapar inte bara glädje för stunden utan den är också ett närmast oslagbart pedagogiskt instrument, skriver de i sin produktkatalog. Företaget pratar om sin "lekcirkel" där barn genom leken utvecklas. I modellen står barnet i centrum och tio fält i en cirkel visar de olika kunskaper och lärdomar som leken ger. Det är kul att äsa om deras lekfilosofi.

Jag – Personlig kunskap
VI – Social kunskap
Siffror – Matematis k kunskap
Rum – Visuell kunskap
Natur – Natur kunskap
Liv – ExistenTiell kunskap
Sinnen – Intuitiv kunskap
Musik – Musikalisk kunskap
Kropp – Kroppskunskap
Ord – Språkkunskap

Stuart Brown är akademisk doktor har genom sin forskning visa en "strong correlation between success and playful activity". Han menar att humor, lek, stök och spring, flirt och fantasi är mer än bara skoj. Barn och ungdomar som leker blir glada, smarta vuxna – och att fortsätta leka fortsätter att utveckla även vuxna och göra dem smartare.Lyssna på Stuart Brown inspirerande föreläsning!

Slutet början på något nytt!

Mitt privata liv 2009 var uppdelat i två faser, innan EM och efter EM. Plötsligt, i lördags morse, så insåg jag att det plötsligt var fas två som gällde. EM, vilket snopet slut! Svensk damfotboll som behövde uppmärksamheten av framgången då många klubbar lider av dåliga intäkter och en ekonomisk kris situation. Landslaget som på papper har flera av världens främsta fotbollsspelare men vad spelar det för roll när de inte kan prestera när det väl gäller eller för den delen spela som ett lag, ge varandra kraft och inspiration. Men nu lämnar jag dessa veckor av fotbollsfunderingar bakom mig och går med glädje in i nästa fas.

Därför sprack guld drömmen!

Idrottskarusell som lockar!

Efter en helg i ett ganska grått Åbo så är jag åter i Sveriges vackra storstad. Jag har tittat på fotbollslandslaget som just nu befinner sig mitt i ett spännande EM. I förr går kväll spelade Sverige mot England och det slutade oavgjort, vilket innebär att Sverige nu går vidare som vinnare ur gruppen till slutspel. Nästa match sker på fredag mot Norge. Många som känt mig läge förvånas nog över att jag vet allt detta och överhuvudetaget är intresserad men de senaste årens fotbollsintresse har lärt mig mycket om en värld som för mig innan var helt okänd. Idrottsvärlden. Det finns flera sidor av denna rätt konservativa och traditionsfyllda men fantastiska folkrörelse. Då den svenska folkrörelsen i allmänhet är på väg att dö ut så blommar den svenska idrottsrörelsen starkt som vanligt. Jag har spenderat helgen med sportchefer, ledare och ideella ungdomsentusiaster. Alla brinner, triggas och vill utveckla sin fotbollsvärld, skapa bättre förutsättningar för unga som gamla spelar, elit och amatör. Mitt i allt engagemang så finns där givna strukturer och system som för mig är helt främmande. Damfotbollen är på fram marsch och de unga flickorna drömmer om landslaget och möjlighet att elitsatsa. Drömmar som är greppbara och nära och väldigt möjliga. Tänk att Sveriges premiärmatch mot Ryssland förra veckan hade rekordhöga tittarsiffror 800 000 personer, vilket är den högsta tittar siffran någonsin för en premiärmatch i ett mästerskap (både för män el kvinnor). Samtidigt redovisar damfotbollsklubbarna förlustresultat och ekonomin knakar, det ryktas till och med om att Djurgården går i konkurs i år och förlorar sin licens. Efter en helg omgiven av personer som befinner sig mitt i fotbolls Sveriges mittcirkel så är det oundvikligt att fundera på hur man ska få denna ekvation att gå ihop? Damfotbollen i världen blir bara bättre, högre krav ställs, konkurrensen ökar och spelare kan för första gången i historien spela på heltid och satsa helhjärtat. Samtidigt upplevs det på vissa håll som en fantasibubbla som är på väg att spricka. Och diskussionerna handlar om hur allsvenskans damlag ska klara ekonomin? Jag vet ju att det går att bygga en bärande verksamhet och ekonomi på en verksamhet som i sig inte kan sälja eller dra in tillräckligt med finansiering på sin produkt. Det är dock stora skillnader mellan idrottsvärlden och den sociala ideella sektorn, inte minst så tror jag (mycket amatör mässigt) att människor i allmänhet uppfattar att idrotten är självbärande och inte behöver bidrag på samma sätt sen är den sociala ideella sektorn, den är från start uppbyggd med personer och strukturer som enbart syftar till att få in extern finansiering och sponsorer.

Den andra huvudvärken som påverkat mig sen EM:s start är mediebevakningen och dessa sportjournalister som rapporterar. Först och främst så är kvällspressens sportjournalistik precis som vilken annat skvaller, rubrik- metodik som helst. Men det är ju positivt, skapas det rubriker och dramatik så ökar intresset och synergierna på det vet vi ju alla. Men det som upprör är att man hissar och dissar snabbare än att ett namn hinner uttalas. Man dramatiserar och hetsar unga icke medietränade spelare. Unga naiva spelare helt omedvetna över medias enorma makt och mekanismer. Det är lätt att säga en sak men när drevet går så är det inte lika enkelt längre. I världen utanför sportkulturen, kanske kan man tom säga den riktiga världen så kan jag inte annat än att förundras över att mediehanteringen inte blir en del av spelarna grundutbildning.

Jag har också under helgen lärt mig att jag liksom miljontals andra människor sugs in i idrottskarusellen, oron och stressen, glädjen vid vinst och pirret i magen innan match. Oroväckande enkelt, min överanalytiska sida säger att det förmodligen är avsaknad av något annat som gör att jag så lätt flörtas in i en elitkultur som egentligen ger mig lite dålig smak i munnen. För vad gör det egentligen om hundra om en rund boll rullade in i mål eller inte. Men ack jag vet hur fel jag har, det handlar om folkrörelse, ungdomars drömmar och tiotusentals aktiva föräldrar och ett brinnande engagemang. Och det är ju något jag alltid högaktar och respekterar - människors engagemang.